Aftonbladet – 27 december 1852, sida 4

att vara skarp i början, och låta dem veta hvad de h ait bereda sig på.n Verkligens, sade fremlingen, som betraktade honon med-en naturforskares uppmärksamhet, den der studera ett ovanligt fenomen. sJo, så är det. Jag är ej någon af de der herrplan törerna med fruntimmersfinger, som gå och låta lur och kringstjäla sig af någon gammal slok till fogde Känn på mina knotor, herre, se på mina näfvar. Skal säga er, herre, köttet har blifvit hårdt på dem som sten bara af arbete på negerskallar, — känn på dem.n Fremlingen tog med sitt finger på det ifrågavarand verktyget, och sade helt enkelt: Den är allt bra hård; cch jag förmodarn, tillade han satt det der arbetet ni talar om, gjort ert hjerta lika hårdt. Träffadt ! sade Simon, med ett hjertligt skratt. nJa vill tro att ingen skall vara i stånd att upptäcka en mju fläck någonstädes på mig. Skall berätta er, att mig dra ingen vid näsan. Negrer purra mig aldrig, hvarken me smek eller tårar, — det är säkert det.s Ni har ett vackert parti der.n Reela varors, sade Simon. Der ha vi den der Tom de sade mig att det var någonting utmärkt. Jag betalt något skarpt för honom; jag har tänkt nyttja honom fil pådrifvare och fogde. Får jag bara ur skallen på bo nom vissa föreställningar, dermedelst att jag behandla honor såsom negrer böra behandlas, så blir han nog ei primasortspjes. Den der gula qvinnan tog jag på. vina och förlust. Jag tror hon är sjuklig, men jag Jag skal låta henne tjena in hvad hon kostat mig; hon kan vä hålla ut ett år eller par. Jag frågar aldrig efter at! spar på negrer. Sia ut dem och köpa nya i stället, är mi metod; det ida mindre bråk och besvär med det j va er, att det blir hushållning i läng r ittade Simon ur sitt glas. Och hum länge stå de vanligtvis bi?, sade frem lingen. sKan ej så n a säga; allt efter deras kvoppsbygg a ut en sex till sju är; klen än två till tre. Jag plägade i början en pybegynnare, håla eu fanders bräl I ir att få dem att hålla ut; kuck id vars sjuka, gaf dem kläder oci lakan, och guvet icke hvad, och sökte hålla dem fin och snygga. Men det tjente till ingenting; jag satte til