Aftonbladet – 27 december 1852, sida 3

utgå och bilda sig, Men dessa ålar skjuta uppåt och rötbildningen sker således öfver gödseln. Och då det i allmänhet är en regel att gödseln verkar kraftigare ju grundare han ligger, emedan regnet i alla fall till djupet medförer dess lösliga delar, så har man handlat emot denna regel, då man både lagt gödseln djupt, och så placerat den, att hvarje regnskur förer dess lösliga delar, icke till, men från rötterna på den växt hvars utveckling han är ämnad satt befrämja. Våra drillodlare efter skottska sättet erhålla derföre vanligen vida sämre potatisskördar än de som odla denna rotfrukt efter Tbaers metod, hvilken är den i Tyskland allmännast antagna, oeh lyckligtvis ännu icke ur Sverige utträngda, för hvilken vi nu skola i korthet redogöra. Sedan jorden om hösten blifvit förberedd, gödslag. den antingen då, eller så tidigt man kan, på våren, hvarefier spillningen på vanligt sätt utbredes och nedplöjes. Derefter sker sättningen af potäterna, med plog eller årder, i det de nedläggas i hvarannan eller hvar tredje fåra. Stundom uppskjuter man spillningens utförande till kort före sättningen, och låter — efter den person som lägger potäterna — en annan följa, som nedräfsar spillningen öfver dessa, hvilka här komma att ligga under gödseln. Alla dessa metoder hafva det med hvarandra gemensamt, att fältet efter sättningen icke ligger i höga ryggar, utan ser ut som en på vanligt sättsupphöjd, eller med årder bearbetad åker. Omkring åtta dagar efter sättningen harfvas åkern på vanligt sätt, tvärs öfver plöjningens riktning, hvarefter man med uppmärksamhet afbidar den tidpunkt då en eller annan potatis visar sin brodd i jordbrynet. Då öfverfares fältet tvärsöfver raderna med en exstirpator, ställd att blott verka 2 å 3 tum djupt, hvarefter man åter dröjer till dess alla potäterna uppkommit, då man med en lätt harf kör tvärs öfver raderna. Fältet, som sedan sättningen sålunda fått trenne bruk, nemligen tvenne harfningar och en körning med exstirpatorn, är nu alldeles fritt för ogräs. Kommer regn, så visa sig väl ånyo späda plantor af de annuella ogräsen,men hvilka genom en bearbetning mellan raderna med hästhackan lätt utrotas. Vanligen behöfves dock detta ej, utan man afvaktar den tjenliga tiden för kupningen, efter hvars verkställande fältet är fullkomligt rent, med undantag måhända af några få i sjelfva raderna befintliga ogräsplantor, hvilkas bortrensande högst fordrar ett dagsverke på tnnnlandet. : Författaren till denna uppsats har användt nyssnämnde metod i 30 år, -och icke funnit att man med någon annan metod fått större skördar; men väl att man då nödgats uppoffra ett så stort antal dagsverken för ogräsets bortrensning, att man afskräckts från odlingen i stort af denna förträffliga rotfrukt. ; Största hindret för den med metoden obekanta ligger i svårigheten att öfvervinna en naturlig fruktan för att skada potäterna med exstirpatorn och genom den sista harfningen. Är sättfåran upptagen till behörigt djup, och potäterna således Icke lagda alltför nära ytan, samt exstirpatorn rätt ställd, så kan man spara sig all fruktan. Det händer visserligen att exstirpatorn upprycker en eller annan planta; men en enkel beräkning visar lätt, af hurn ringa betydenhet detta är, Antagom att 20 till 30 plantor på tunnlandet förstöras — ja antagom dubbelt så många, hvilket vi dock aldrig sett inträffa — så blifver beräkningen af förlusten följande: På tunnlandet finnas vanligen 28,000 potalisplantor, och om man räknar en skörd af 10 tunnor på tunnlandet, så gifver detta en fkastning af omkring en åltondedels kappe för varje planta. Antagom nu att 60 plantor, af de 28,000, förstöras — hvilket likväl är uldeles för högt beräknadt — så uppkommer lock bott em minskning i skörden af TV, sappar. Och jemför man värdet af denna utsift eller förlusts med dertvinstimetoden gifver, genom besparing af en betydlig mängd lagsverken, just under den brådaste tiden, så ir det troligt att man skall — om man icke relt och hället är en slaf af förutfattade förlomar — inse det stora företrädet af denna netod. För rofvorna måste odlingen på upphöjda yggar eller drillar nödvändigt vara otjenlig ett land med torka i Juni månad och brist vå arbetare i Juli och Augusti. : Vi hafva i Storbritannien haft tillfäl:e att se och jemföra len skottska metoden att så på drill, med len i östra och södra England brukbga, att å på flatt land, eller till och med i en liten ördjupning. Bäda metoderna äro goda, hvar vå sitt ställe, men ett utbyte skulle icke vara ådligt. Det är dock säkert, att den engelska netoden fordrar mindre arbete, och om skotarne i följd af det regniga klimatet i deras and måste underkasta sig en kostsammare ch vidlyftigare metod, så följer deraf icke, tt vi uti ett torrare klimat skola belasta oss ned samma, här onödiga arbste. I korthet sagdt, rofoch potatisodlingen på ipphöjda ryggar eller drillar är, i vårt klimat och med vär i allmänhet ringa arbetsstyrka, n otjenlig metod, hvilken utgör ett af de väendtligaste hindren för den wigtiga rotfruktsuulturens allmännare gpridande. — Från författaren till den i Aftonbladet V:r 287 och 288 meddelade insända artikel! i råga om Köping-Hultjernvägen hafva vi emotagit några påminnelser i anledning af de annärkningar, som br öfverstelöjtnanten och byåchefen vid kongl. styrelsen för allmänna vägch vattenbyggnader Otto Modig samt ht ciilingeniören C. Tottie, hvar för gig, emot erörde artikel framstälit, och då vi här nedan a må Å ne TTT är RR RER