Aftonbladet – 27 december 1852, sida 2

-——AVEEREAARR att sofva litet, sade flickan, i det hon bjöd till att synag lugn. — Å Jag Könner ingen lust att sofva, Emmy; jag kan inte; det är kanske sista natten vi äro tillsamman. O, mamma, säg inte så! Vi kunna ju måhända bli sålda tillsamman, -— hvem vet? v ,Vore det fråga om någon annan, Emmy, så skulle jag kunna säga så med; men jag är så rädd att mista dig, att jag ej förmår se annat än farann. Men mamma, den der karlen sade att vi båda sågo hyggliga ut och skulle få god afsättning., Susanna påminde sig kaärlens blickar och ord. Med dödsängslan i bjertat påminde hon sig huruledes han hade betraktat Emmelinas händer, lyftat på hennes rika lockar, och förklarat henne för en primasortsvara. Susanna hade fått en kristlig uppfostran, hade dagligen läst i bibeln, och kände.vid tanken på att hennes barn skulle blifva såld till en skändlig lefnad samma fasa, som någon annan kristen mor kunde känna ; men hon hade intet hopp, — intet beskydd, Mamma, jag tycker vi skulle taga oss präktigt ut or mamma kunde få en plats som kokerska och jag som kammarpiga eller sömmerska i något bättre hus. Jag hoppas det skall lyckas oss. Låtom oss se så glada och vigga ut som vi möjligen kunna, och tala om allt hvad vi kunna göra med Våra händer, så kan-det nog händs att det lyckas,, sade Emmelina. — yDu måste slätkamma ditt hår i morgon och stryke upp det åt nacken till, sade Susanna. ;EHvarför det, mamma? Det kläder mig icke alls, det. Men du rekommenderar dig bättre hos spekulante! på det viset. Det kan jag ej förståv, sade barnet, Hederligt folk får mera lust att köpa dig om du se enkel och anständig ut än om du bjuder till att göra dig vacker. Jag känner deras sätt att se sakernakbättre är du, sade Susanna. j x Skall så göra då, mamma lilla. ,Och, Emmelina, om vi aldrig skulle få återse hvar andra mer, efter morgondagen, — om du och jag skull Sii sålda åt olika håll der uppåt plantagerna, — kom d alltid ihåg huru du blifvit uppfostrad, och allt hva missis sagt dig; t28 din bibel med dig och din psalm dok; och om du är Gud trogen, så skall Han ock bevis sin trohet mot dig. Så talar den arma själen, uppfylld af sorg och för villan; ty hon vet att följande dagen hvarja karl, bur ag och brutal, huru gudlös och hjertlös som helst, en last han har penningar att betala henne med, kan blifv vare af hennes dotter, till både kropj och själ; oc gall barnet då kunna förblifva ståndaktigt i sin tro ston tinker på allt detta, under det hon håiler sin doste i sia feron, och önskar att denna dotter ej vore vacke