Aftonbladet – 27 december 1852, sida 1

vis härma Adolfs åtbörder; shvilka fasoner; hvilket behag; man har varit i ett förnämt hus, kan jag gisso.r Jan, sade Adolf, jag har haft en husbonde som kunnat köpa er allasammans för sina afiagda kläder. Besittan, sade Sambo, såna karlar vi ärol, Jag har tillhört herr S:t Clares hus, sade Adolf med stolt uppsyn. ,Kors, har du det! Ve mig, om inte det. huset må prisa sig lyckligt, som blivit af med dig! De ärona visst älja dig i klump tillsammiäns med et parti söndrigt porslin och mera sädant! sade Sambo med ett föremädligt grin. Adolf, ursinnig öfver detta hån, sprang på sin vederdeloman, åvärjandea och slående omkring sig åt alla håll, De öfriga skrattade och hojtade, och stojet drog uppsyningsmannen in i rummet, Hyad nu, gossar? Ordning, ordning ! sade han, och framträdde svängande en stor piska. Alla flydde ät olika båll, utom Sambo, som i förlitan på den ynnest hvaruti han stod. hos uppsyningsmannen i sin egenskap af privilegierad rolighetsminister, hukade ned hufvudet med-ett putslustigt grin hvarje gång mannen bhöttade åt honom med piskan. Kära masser, det är inte vi, — vi äro alltid ordentliga och stadiga; det.ör de här nykomlingarna; de äro riktigt oregerliga, det är visst och sant. Uppsyningsmannen vände sig nu till Tom och Adolf, och sedan hen utdelat på måfå några knuffar och slängar, samt generalorder om att gossarna skulle hålla sig stilla och lägga sig ait sofva, lemnade han rummet. Under det att detta uppträde föregick i karlarnes sofum, torde det intregsera läsaren att kasta en blick in i ruramet midtemot som var anslaget åt qvinnorna. Han kan se, utsträckta i åtskilliga ställningar på gollvet, en oräknelig mängd: sofvande skepnader af alla förgskiftningar, från den mörkaste ebenholtzförg. ända till det renaste hvitt; och af alla åldrar, från barndomen till ålderdomen, alla försänkta i djup sömn. Här ligger en vacker tioårig flicka, hvars mor såldes i gåryjoch som i natt gråtit sig till sömns sedan hon blifvit lemnad allena och hjelplös.. Här en gammal utsliten negrinna, hvars magra armar och hårda händer vittra om tungt släp, väntande på att bli såld i morgon; en utskottsartikel. som slås bort för en spottstyfver; och så en fyratio, femtio andra, alla försedda med brokiga hufvudbonader af åtskilliga tygsorter och skapnader. Men i ett. hörn sitta, skilda frånde andra, tvenne qvinnor af ett mer intressant utseende än de öfriga. En af dessa är en anständigt klädd mulattzka om en fyratio till femtio års ålder, med milda ögon och ett godt, intagande ansigte. Hon har på hufvudet en hög turban, virad af en skarlakansröd madrassjaly, af finaste sorten, och hennes drägt är nätt och -prydlig, och till och med litet dyrbar, utvi