Aftonbladet – 27 december 1852, sida 1

nr ssins kirsten ERE lustigt tillySambol sade han med nådig uppsyn till er plump neger, som dref en hop lågt gyckel, hvilket väckt de skrattsalfvor som Tom hade bört. Tom kände, som man lätt kan föreställa sig, inger lust att deltaga i dessa förlustelser; hvadan han, sedar han ställt sin, kappsäck så långt bort som möjligt frår den bullersamma gruppen, satte sig på densamma och lutade sitt ansigte mot väggen. De sony handla med mernviskovsror bo möda såg pi ett systematiskt sätt att befordra en bullersam munterhe bland bemälda lefvande varor, såsom ett medel att döfv: eftertanken hos dem och göra dem känslolösa för si belägenhet. .Hufvudsyftemålet med den dressering son negern underkastas från det han blifvit såld på markna den i de norra staterna, till dess han anländer till södern utgår systematiskt på att göra honom förhärdad, tanklö; och djurisk. Slafhandlaren samler sin drift i Virginier eller: Kentucky, och drifver den till någon passande, sunt plats, — ofta en ,badort, — för, att taga hull. Här få de dagligen riklig föda; och: emedan somliga angripasa hemsjuka, bålles gemenligen en birfilare bland dem, oci de tillhöllas hvarjerdag att dansa; och den som vägra att vara lustig och glad i hvars själ tankar på hustra barn och hem ej tillåta honom att vara glad — blir no terad såsom tppstudsig och farlig, och underkastas all de misshandlingar som en fullkomligt oansvarig och för härdad menniska behagar tillfoga honom. Lifiighet, rask het, munterbet i det yttre, synnerligen i åsyn af speku lanter, står beständigt för deras ögon såsorar en sträns pligt, dels till följd af förhoppningen att dermedelst f värfva en god husbonde, dels af fruktan för allt det e aren kan bringa öfver dem derest de befinpas ara. ! Hvad gör lilla gubben hör?o sade Sambo, som när made sig Tom, sedan herr Skeggs lempat rummet. Samb var en fullblodsneger, storväxt, liflig och full af fukte och löjliga grimaser. ; ag skell säljas på auktionen i morgon, sade Ton ugnt. : Säljas på auktion? Nå det var ett spektakel! Had god lust att gå samma väg; jag skulle hålla upp målron jag! Men hur är det, skall hela sällskapet här gå saroro väg?, sade han, och lade sin hand på Adolfs axel. ,Var så gunstig och låt mig vara i freda, sade Adol baskert, i det han reste på sig, och rynkade på näsa med ett uttryck af ytterlig vämjelse. vAj. oj! det här lör vara enat våra hvita negrer, ka jag förmärka på hans fina jukt, sade Sambo och snu sade. Du skulle just passa att stå i en snusbod för at probera sorterna, god vänls ae Låt mig då få vara i freds, sade Adolf ursinnigt: Knäfveln hvad. de äro kitsliga, de der hvita negrer nal Nej se på bara!s och Sambo började på ett befängd så