Aftonbladet – 24 december 1852, sida 3

efter sin husbondes död alldeles förloråt modet och gick endast och sörjde. Han visste att han alltid hade. värit ett föremål för Marias missnöje, men så länge hans husbonde lefde hade hån föga brytt sig härom. Nu; sedan denne var borta, gick han i daglig fruktan och förskräckelse för hvad som närmast kunde förestå horiom. Maria hade hållit åtskilliga öfverläggningar med-sin advokat; sedan S:t Clares broder blifvit rådfrågåd, beslöts det, att buset skulle säljas, äfvensom hela fjenstfolkspersonalen, med undantag af dem som-voro hennes egen personliga egendom, hvilka hon ville taga med sig och återvända till sin fars plantage: Vet du af, Tom, att vi skola säljas allihop? sade Adolf. .;Hurn vet du det?. svarade Tom, Jag hörde det sjelf bakom förhänget då missis talte med advokaten. Inom några få dågar skola vi alla gå på auktion, Tom.v ; Ske Guds viljat, sade Tom, i det han lade armarna i kors och suckade djupt. Aldrig mer få vi en -sådan husbondes, sade Adolf ängsligt; men jag vill -helre bli såld, än försöka min lycka under missis.n Tom vände sig: bort; hans hjerta var fullt. Hoppet om frihet, tanken på hustru och barn, uppgick för hang tåliga själ, liksom för den skeppsbrutne sjömannen, i närheten af hamnen, åsyren af kyrktornet och de kära taken i hans födelseby, sedda öfver ryggen af en vältande våg, endast tillvinka honom ett farväl för alltid. Han knöt armarna hårdt tillsamman öfver bröstet, sväljde de bittra tårarna, och försökte att bedja. Den stackars gamle token hade en sådan egen, besynnerlig förkärlek tör friheten, att det var en svår kamp han hade att bestå; och ju mer ban sade: Ske din vilja ! desto värre knep det till, Han uppsökte miss Ophelia, som alit sedan Evas död hade bemött honom med utmärkt ochiaktningsfull godhet. . Miss Felian, sade han, ;masser S:t Clare lofvade mig friheten. Han sade mig, att han börjat göra anstalter dentill; och om nu kanske miss Felia! ville vara så god och tala med missis om den saken, så vore det möjligt att hon kunde låta beveka sig att fullfölja det som var salig massers mening., Jag skall tala för dig, Tom, och göra mitt bästar, sade miss Ophelia; smen om saken beror på fru S:t Ciare, så kan jag ej hoppas mycket för din räkning; emellertid vill jag försöka.s Detta samtal egde rum få dagar efter uppträdet med Rosa, under det miss Ophelia var sysbelsatt med förberedelserna. till -sin hemresa. Kika Efter allvarlig öfverläggning; med sig sjelf tänkte hon om så, att hom måbända visat för mycken hetta i sitt