Aftonbladet – 24 december 1852, sida 3

sMenscFom är så stadig, arbetsam och gudfruktig. .) ala ej om. det! Jag har sett hundratals så dana som han: Han kommer ätt uppföra sig väl så läng hän står under vppsigt; — det är alltsamman. pMen betänk likväl: sade miss Ophelia; i fall ni låte honom gå på auktion, huru lätt kan han falla i händern på enelak husbonde. j Slidder sladder!s sade. Maria; det händer ej en gån blands.hundra att en god tjenare får en elak husbonde de flesta husbönder äro goda; man 18 prata hvad ma vill. Jag är född öch uppfödd hör I södern, deh ja har aldrig känttill en enda släfsgare gom ej behandla sitt folk väl, — så väl som sådant lönar mödan. Ja känner ingen farbåga i detta hänseende.s Nå väl, mitt kusino, säde miss Öphelia med efter tryck, jag vet att det var en af er Mafis sista önsknin gar att Tom skulle få sin frihet; det var ett af de löf ten ban gaf salig lilla Eva på hendes dödsbädd, och mitt tycke kan niomöjligen låta bli ätt göra afseende härpå. rJagtror alla menniskor sammansvurit sig mot mig! sade hon. . sAlla järö så oöbetänksammal Jag. hade; e kunnat vänta, att Ai skulle komma och uppväcka ho mig alla desså sorgliga minnen, — det är för hiskligt Men ingen menniskar tänker. sig för. det är för märk värdigt Hvad jag allt. måste utstå! Det är bra hårdt, at när jag hade en enda dotter, denna skulle tagas ifrår mig;-och när jag hade-en man, som så Helt och hålig var efter mitt sinne — jag som så sällan finner någon men. niska efter mitt sinnel: — så skulle ban tagas ifrån mig Och ni tycks ha så liten Känsla för mig, och komme öfver mig med allt det der liksom det vore ett iötet; — när ni vet hutu det griper mig! Jag tror viset att n ieke menar illa; men det är fasligt framfusigty — j: verkligen!s Och Maria snyftade, och diog efter andan och ropade åt dadda art hon skålle komma och öppn: fönstret, och räcka henne kamfertafiaskan, och bade hennes hufvud, och haka upp hemnes klädnirig. Oc under den allmänna förvirringen som nu uppstod, smög sig miss Ophelia undan till sitt rum. : Hon insäg:genast, att det skulle tjena till intet at säga någonting vidare; ty Maria hade en särdeles rik till. gäng på hysteriska anfall; och efter den stunden, hvarj gäng hennes mans-eller-Evas-önskningar med afteend. på tjenstfolket på minsta vis ahtyddes, så fann Kön alltic iämpligt att sälta ett sådant i gång. Miss Opheiia gjord fördenskull för Tom det enda hon kunde göra: hon skre; ett bref till fru Shelby i hans namn, hvaruti han fram: ställde sina. bekymmer, och anhöll om bjelp. : Dagen derpå blefvo Tomsoch Adolf, och ett halft dussin indra tjenare nedförda .till..en slafbazar, för att der af. rakja den snart förestående stora slafauktionen. (Forts.