kusin var alltför from för att beblanda sig med sådar styggelsen, tillade hon, i det hon vårdslöst tecknade sit namn; ;men om hon fått smak för dylikt, så skulle de fägna mig. Se så, nu är hon er med kropp och själv, sade 8S:i Clare och öfverlemnade dokumentet, Inte mer min nu, än hon var föruts, sade miss Ophe. lia. Ingen utom Gud har någon rättighet att ge mig henne; men jag kan beskydda henne nu.v Nå så är hon er genom en juridisk fiktion dåx, sade S:t Clare, hvarpå han återvände till salongen och slog sig ned med sin tidning. Miss Ophelia; com sällan satt i Marias sällskap, följde honom efter i salongen, sedan hon först lagt in dokumentet i sin byrå. Augustins, såde hon plötsligen, bäst som hon satt och stickade, har du någonsin gjort något förfogande för det fallet att du skulle dö? — . Nejb, sade S:t Clare och fortfor att läsa. I sådant fall kan din godhet mot dem råka att bli en stor grymhet.n S:t Clare hade ofta tänkt just detsamma; men han svarade vårdslöst: Nå ja, jag har verkligen vid tillfälle tänkt göra når gon disposition.s När? sade miss Ophelia, Endera dagen.s Men om du skulle dö innan deag? . Kusin, hvad har ni fått i fluren?, sade S:t Clare, i det han lade bort sitt blad och såg på henne. Tycker ni att jag visar tecken till gula febern, eller:koleran, efter som ni med sådan ifver påminner mig om att göra mitt testamente?, z Vi gå mot döden hvart vi gån, svarade miss Ophelia. S:t Clare uppstod, lade ifrån sig bladet, och gick, med likgiltig uppsyn, mot dörren som stod öppen åt verandan, för att göra slut på ett samtal som ej bebagade honom. Mekaniskt upprepade han för sig sjelf: mot döden! och då ban lutade sig mot balustraden, och följde med ögonen det glittrande vattnets stigande och fallande i springbrunnen, och då han i skymningen såg blom?