Aftonbladet – 21 december 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE. TJUGOÅTTONDE KAPITLET. Aterförening. Vecka efter vecka förflöt i S:t Clares boning, och lifvets vågor plaskade åter sin vanliga gång på det ställe der den Nilla farkosten hade gått i qvaf. Ty huru hårdhändt, huru kall, huru liknöjd förfgalla en menniskas känslor, går ej den. hvardagliga verkligheten sin jemna gång! Vi måste fortfara att äta och dricka, och sofva och vaka, som förut, — handla och vandla, fråga och svara, — fortsätta, med ett ord, det gamla skuggspelet, fast allt intresse deruti är försvunnet; en mekanisk vana att lefva återstår ännu, sedan lifvets kärna är förtorkad. Alla S:t Clares intressen och förhoppningar om lefnadslycka hade omedvetet slingat sig kring detta barn. Det var för Eva som han hade vårdat sin egendom; det var för Evas skull som han hade uppgiort en plan för användandet af sin tid; och att göra det och det för Eva, — att köpa, förbättra, förändra, inrätta, ordna någonting för henne, — hade så länge varit hans vana, att när hon nu var borta intet tycktes vara att tänka-på, intet att göra. Sannt, der fanns ett annat lif, — ett Kf, som en gäng omfattadt af tron, ställer sig, en högtidlig, betyelsefull figur, framför tidens annars betydelselösa siffror, och förvandlar dem till ordningar af ett hemlighetsfullt, oberäkneligt värde. S:t Clare visste rätt väl detta; och ofta, i mången tung stund, hörde han sitt barns späda röst kalla honom ditupp, och såg den lilla handen utpeka för honom lifvets väg; men sorgens tunga sömnsjuka låg öfver honom; han förmådde ej resa sig. Han var en af dessa naturer gom kunde bättre och klarare se in i gudomliga ting med tillhjelp af egna inre iakttagelger, än mången verksam och praktisk kristen. Gåfvan att rätt uppskatta de finare skiftningarna och förhållandena i moraliska saker och ett öppet sinne för desamma, ) Be Å. B. n:o 248—265, 267269. 27) ( 01 na 268, 271—277, 279—290, 292,