Aftonbladet – 21 december 1852, sida 1

synes ofta företrädesvis vara en utmärkande egenskaj hos sådana menniskor, hvilkas lefnad företer en vårds: lös missaktning för det sedliga. Sålunda uttala oftö Moore, Byron, Goethe ord, som mera träftande uttrycka en sana religiös känsla, än mången annan, hvars hela lefnad varit ledd deraf. Hos sådana menniskor är förakt för religion ett fruktansvärdare förräderi, — en svårare dödssynd. S:t Clare hade aldrig velat tänka på att underkasta sin lefnad religionens styrsel; och en viss medfödd ädelhet gaf honom en sådan aning om vidden af hvad som erfordras för en sann kristen, att han skyggade tillbaka för tanken på hvad hans samvete af honom skulle kräfva, derest han en gång beslöt att underkasta sig detta band. Ty så oförståndig är menniskonaturen, synnerligen i andliga ting, att det förefaller bättre att alls icke. företaga en god sak, än att företaga den och misslyckas. Emellertid hade S:t Clare i många hänseenden blifvit en ny menniska. Han läste i sin lilla Evas bibel allreg och ärligt; han tänkte med mera sans och: förstånd på sina förhållanden till sina tjenare; — och båda delarna hade verkat derhän, att göra honom synnerligen missbelåten med hvad han varit och ännu var; och en sak somhan gjorde strax efter sin återkomst till staden, var att vidtaga de nödiga åtgärderna för Toms frigifning, som skulle ega rum så snart de erforderliga formaliteterna blifvit undangjorda. Under tiden fästade han sig med hvarje dag mer och mer vid Tom. I hela vida verlden fanns det intet som så lifligt påminde honom om Eva, och han ville nödvändigt ha honom beständigt omkring sig; och, så stolt och otillgänglig han annars var med afseende på sina djupare känslor, så tänkte han nästan högt i Toms närvaro. Också skulle ingen undrat derpå, som hade sett det uttryck af kärlek och hängifvenhet, hvarmed Toms blickar alltid följde hans unga husbonde. Hör på, Tomp, sade 8t. Clare dagen efter sedan han börjat .den lagliga proceduren för hans emancipation, jag ämnar göra dig till en fri man; laga derför din kappsäck i ordning och håll dig redo att fara af till Kentucky. Den plötsliga glädjestråle som lyste i Toms ansigte då han lyftade sina händer mot hbimmeln, hans varma Prisad vare Gud! gjorde St. Clare så smått förtretad; han tyckte ej rätt om att Tom var så redebogen att öfvergifva honom.