litigcka ledare inrikesministern räknas, fann ej a0g hårda ord att uttrycka sin dygdiga förirytelse öfver de franska voteringsskandalerna. Den hår bevisat, att om den slungar anatemer mot boönapartisiåen, så vet den ganske väl att dräga konstitutionell lärdom af det återuppväckta kejserliga systemet. Demokratien och det liberala partiet fördöma uti der franska systemet den falskhet söm försticker frihetens undertryckande under en yta af dååande,; demokratiska ord, och frukta den kejserliga måktlystnadens planer på Europa; men junkrarne, gom dela denna fruktan och hata bonåpartismen såsom de legitimistiska anspråkens fiende, hafva ingenting emot depotismen hemma i det Tand, som kallas frihetens och in: telligenseng hemland i verlden. Åsynen aj denna despotism har den enda och stora fördelen för Tyskland, att det mer och mer emanciperar sig från Frankrike, hvars slafviska afterapare det så länge varit. Under Ludvig ilips regering tänkte man på denna sida om hen på ingenting annat än portföljkrigen mellan Thiers och Gnuizot. Franska litteratufen i dess sämsta skepnad hade öfversvämmat boklådorna, bibliotekernå och salongerna, och så länge pressen hade munlås slukade man de franska tidningarne. Efter 1848 blef det 4önu värre, Den konstitutionella utveckling som ho8 oss började med den förenade riksdagen 1847 blef äfbruten, och man tänkte sig fribeten endast under det flyktiga fantomet af den franska republikens Utvecklingen af de sonstitutionella gruöndsatserna har leninatrum rör den blinda reaktionen. Men sedan den 2 Decöråber har det hos alla förnuftiga inträdt en motvilja för exemplen från våra vestra grannar. Penna andliga emancipation, litet trög såsom allt hvad som timar i Tyskland, men säker och ovillkorlig, skall hafva de tyckligaste följder för vårt nationella lif. Högern, Bysselsatt med sina trånga kastintressen, aina privilegier. som den vill återeröfra, och zsrundskatten; som den fortfarande vill befria sig från, förstår ej detta :andens arbete, om jag så får kalla det, Den kopierar Bonaparismen i dess sämstå drag genom valkorruption och andra slika bedrifter. En dag mäste man måhända vädja till nationen mot den gemensaråma fienden. Man skall då göra mycket väsen af orden fädernesland, Preussens traditioner och trörika forntid. Men unler tiden fördömer roan statskuppen och dess menediska. handliogar på samma gång man begagnar sig af samma skändliga medel, hvargenom den bibehåller sig vid väldet. Beträffande resultaten af lördagens förhandingar, så bevisa de ånyo att när de liberala sderna en gång framträdt i ett land, kan int bämma dem och allt tjenar dem. Vensterns motion att ogilla furst Lichnowskys val derföre att det ej vår fritt, förkastades, som ni vet, med 206 röster mot 110. Men motionen om nedsättande af en undersökningskomrnitt förkastades endast med 4 rösters vluralitet i en kammare der det finnes 60 embetsmän! Hvem skulle hafva trott det vid valtillfället? Någon sade då: man kunde öfverlemna åt regeringen omsorgen att utnämna kamrarnes medlemmar, och den skulle ändå efter en vises tids förlopp ej kunna reda sig hed dem. Någonting ganska märkligt tilldrog sig igår : första kammaren. Man vet att venstern ligger under i denna kammare, hvarest högerns kandidat i förgår fick 91 röster af 94 till presidentskapet, och hvars samma dag valda vicepresidenter tillhöra blomman af den feodala aristokratien. Nåväk, denna sålunda samman satta kammare har i går gifvit ett votum, söm på intet sätt motsvarat ministerens Önsknin-. sar och förhoppning. Se här huru det förhäller sig med den saken. I förordningen af den 15 September qvalificerades denna första kammåre såsom provisorisk, och tillsattes i enlighet: dermed för ett år. -Ministåren hade för dess sammansättning ohdast tagit de elektiva elementerna efter konstitutionen. och ännu vidare. ordnat dem pöl sitt eget vis, derigehom att den med tystnad förbigick de ändra elementerna efter konsti.utiozens 65 art., Hemligen prinsarne, de sjelfskrifna pärerie , och dem som konungen utnämnde. Alla dessa klasser hade den förbehållit. åt den nya definitiva pärskammaren. Man säger också att prinsarne och de sjelfskrifna -pärerna hafva betänkligheter vid att iogå i den närvarande kawmaren, emedan de vid sitt inträde måste sflägga ed på konstitionen. Nu blef frågan väckt om det lagliga antalet af medlemmar, som fordrades för besluts giltighet. Regeringen sade att det erfordrades 61; kammarens kommission sade 73, en rer än hälften af de 143 medlemmar hvaraf kammaren består efter konstitutionen. År von Stahl, afsyttersta högern, sade i ett sanska märkligt tal, att kammaren hade till sin bas icke förordningen utan konstitutionen. Inrikesministern, på samma gång han, för att ej blifva slagen genom fn fiendtlig votering, arkände att prinsarne och de sgjelfskrifne pä4 ! rerne hade rätt att intaga sina platser i kammaren, sade likväl att, enligt ministörens mening, som han hade att framföra för kammaren, var kammaren fullsuten med 61 medlemmar, hvilket är en mera än hälften af de gegom val utsedda. Icke desto mindre förkla-: rade tfammaren enhälligt att man måste taga : beräkning alla elementerna efter konstitutio2 medlemmars närvaro. Döm om den sention som högsta kammarens oväntadt konstilutionella beteende uppväckte. Nögra persö sia -kammaren skulle sätta sig emot en alltr grundlig författningsrevision, men de taga förmodligen sina önskningar för verkligheter. Man harsanmärkt, att oaktadt den ministea förklaringen röstade krigsministern geseral Bonin med kammaren tör antalet 72. Bonin har liberala tendenser och högaktas af slla partier. I första kammarens gårdagssession har intikesministern fratulagt Konungens förelag till sn, och att för besluts fattande erfordrades! soner hafva til och med deraf slutit, att hög-: