Aftonbladet – 18 december 1852, sida 2

Och fions det-ej mer någon Eva — ingen himmel, — ingen Kristus — ingenting?, O; dyre masser, det finns! Jag vet att så är; jag är viss derpån: sade Tom och föll på sina knän: Va trogen, dyre masser, och tvifla icke. Huru vet du att det finns någon Kristus, Tom?. Du såg aldrig Herren, s Få Kännt Honom i min själ, masser, — känner Honom i denna stund! O, masser, när jag blef såld från min gamla hustru och barnen, då var det nästan ute med mig. Det tycktes mig just som om jag ingentipg hade qvar, och se då stod den gode Guden när mig, och han sade: Frukta dig icke, Tom! öeh han bragte ljus och fröjd i min arma själ, — och der blef stilla lugnet; !och jag var så lycklig, och älskade hvar själ, och var så nöjd att nu höra Herren till, och att Hans vilja måtte ske, och jag blifva satt just der Herren, ville sätta mig. Nog begrep jag då, att detta icke kunde komma från mig, som är ett uselt, jemmerligt kräk; sådant kommer från Herren; och se jag vet Han vill ock hjelpa masser. Tom talade med strömmande tårar och qväfd röst. St. Olare lutade sitt hufvud mot hans-cskuldra, och tryckte hårdt den trogna, svarta handen, ; Tom, du älskar mign, sade hän. Jag ville gerna ge till mitt lifs.om det vore i denna rg stund, för att se masser bli en kristen,, Du goda tokerl, sade St. Clare, i det han halft reste sig. Jag är ej värd ett så godt, hederligt hjertas kärlek, som ditt., NR O; masser, det är fler än jag som älska er, — vår helige Frälsare Jesus Kristus älskar er.s Huru vet du det, Tom?n ; Känner det i min själ: -O,; massert Ohristi Jesu kärlek som öfvergår allt förstånd. dö ; Besynnerligt!a sade S:t Clare, i.det han. vände sig bort, att berättelsen om en mepniska somslefde och dog för adertonbundra år sedan, kan ännu göra en sådan verkan på folk, Men han var ingen menniskav, tillade han plötsligen. sIngen menniska hade en så långvarig och lefvande makt! O, att jag kunde tro hvad min moder lärde mig och bedja som jag gjorde när jag var ett barn!, Med förlof, massers, sade Tom, miss Eva brukade läsa det der så vackert. Ack, om masser yile vara si Igod och läsa det, Har ej hört någon läsning nu pålänge, jane sedan miss Eva gick hädgn.e Det var Johannis elfte kapitel, den rörande berättel