Aftonbladet – 18 december 1852, sida 2

finna -mer sorgi.detta lugna, stela, tårlösa öga, äni alla Marias snyftningar och jemmerliga läten. Inom få dagar var. S:t: Clareska familjen tillbaka iger i-staden; ty Augustin, jagad af sorgens oro längtade efter en annan omgifning; som skulle kunna. gifva han tånkar en ny riktning. Således lemnade de: villan och trädgården! med dess lilla graf, -och återkommo. till NyOrleans; ock S:t Clare. ströfvade: ifrigt omkring på gatornayoch försökte att fylla tomheten i sitt hjerta mec åtskilligt bråkroch bestyr, och ombyte af ort: och ställe; och för folketysom såg honom på gatorna, ellerträffade honor på kafeerna, förkunnades hans förlust endast-af sorgfloret på hans batt; ty der log. han och språkade. och läste tidningsrna och resonerade i politiken, och uppgjorde affärer; och hvem kunde märka, att hela denna glada yt tersida endast var: ett tomt skal öfver ett. bjerta som var en mörk och tyst graf? aS:t Clare är en alltför besynnerlig menniska, sade Maria till miss Opheliaj i ei jemrande ton. Jag hade alltid trott; att om det var någonting i verlden som han älskade; så vär det vår lilla kära Eva; men -han tyckt glömma henne Mycket lätt. Jag kan aldrig få honom att tala om henne; Jag hade verkligen väntat mig mera känsla hos honom.: Djupa floder rinna tyst, bar man sagt nmig,, sade miss Ophelia med en viss värdighet. Q, kära kusin, tro aldrig det; sådant är: bara prat. Om en menniska hör: känsla, så visar hon det nog; det kan bon ej förhindra; men, tyvärrt det är rätt olyckligt att vara kädelofull. Jag önskar jag vore som S;t Clare Jag är ett riktigt offer för min känslighet!. Gunåsy: missis, masser S:t Clare har blifvit mager söm en skygga. De säger han äter aldrig nånting, sade dadda. Jag vet nog att han inte glömt miss Eva; och hvem skulle kunnadet, ändtligen, det lilla söta, välsignade barnet ty tillade hon i det hontorkade sina ögon. ;Jay men det är åtminstone sökert, att-han ej harnåkonsideratför för migs, sade Maria; han har ej sagt avg ett enda ord till tröst, och han borde veta huru mycket djupare-en mor känner, än någon man förmår. ,Hjertat känner sin egen sorg sade miss Ophelia sträft. Ny : Wat Det är just min tanke. Jag vet bäst sjelf hvad jag der, — det kan ingen annan. veta, Eva förstod mig ack; men hop ät borta!s och Maria kastade sig baklän ges i soffan och började snyfta förtvifladt. sö