Aftonbladet – 18 december 1852, sida 2

sel om Lazsti uppväckelse från de döda. S:t Clare läste det högt och stadnade ofta för att betvinga känslor som vickte af innehållets höga skönhet, Tom låg på knä framfö honom med hopknäppta händer, och med ett hängifet uttryck af kärlek, förtroende, tillbedjande i sitt lugna anlete. sTomy sade hang husbonde, ndet der allt är verkligt för dig !s : Jag jan just riktigt se det, masser., sade Tom. Jag jaskar jag bade dina ögon, Tom., Jag Inskar till Gud att masser det hade ls Men Tom, du vet att jag har vida mer kunskaper än du; sm jag nu skulle säga dig, att jag ej tror på den här bibgn da n O, Nasker!s sade Tom, i det han höll upp sina händer mel en bönfallande åtbörd. Skille det ändå icke något litet rubba din tro, Tom? 2 Ickt det minsta,, sade Tom. Å jö Met Tom, du måste dock veta att jag är dig öfverägsen je O; mMasger, har ni inte nyss läst huru han döljer det för de Vika och förnuftiga, och uppenbarar det för de fåknoniga? Men masser sad? ej detta på allvar?s sade Tom, ängaligt. Ne Tom, det gjorde jag ej. Jag är ej otrogen, och Jag Pr goda grunder att tro, och ändå gör jag det ej. Det är en bedröflig vana jag fått, Tom,s Om masser endast ville: bedja lo yMluru vet du att jag ej gör det, Tom ?a Gög masser det? : : sJag ville göra det, Tom. om jag bara hade någon att vända mig. till när jag beder; men det är just som att tala till ingen, när jag gör det. Men hör på, Tom, bed du, och lär mig bedja.n Toms hierta var fullt; det öfverströmmade i bönen, liksom en länge. uppdämd flod. En ting var påtaglig nog; Jom hade någon som han vände sig till. Och S:t Clare kände sig shart buren på hans varma trog och kärleks vingar nära upp till portardå af denna himmel som han tycktes så lifligt skåda, . Han tyckte sig sålunda komma fira närmare, Hjertlig tack, min gosse!v sade S:t Clare när Tom uppstod. Jag hör dig gerna, Tom; men gå och lemna mig allena; en annan gång skola vi språka mer. Tom lemnade tyst rummen, Sr (Forts.) LS