Aftonbladet – 17 december 1852, sida 2

ua så öppnas. sökert portarna, så vidt, att vi alla kunna få se en skymt af herrligheten der, miss Felia.r Onkel Tom, sade dig miss Eva att hon kände sig sämre än vanligt i qväll? , od Nej; men hon sade mig i morse,. att. hon var kommen närmare, — det är allt de som tala. om; det för barnet, miss Felia, . Det är englarna, — det är bagunaJjudet före dagbräckningen,, sade Tom, anförande orden ur en älsklingspsalm,. Detta samtal. egde rum mellaa Tom och;miss. Ophelia omkring klockan half tolf, en afton sedan alla anordningar. för natten blifvit vidtagna, och den gamla damen, då hon gick för att stänga förstugudörren, fann Tom liggande vid densamma i den yttre verandan. Hon var hvarken nervös eller lättskrämd; men Toms högtidliga, . känslofulla ton gjorde ett djupt intryck. på henne. Eva hade varit ovanligt. pigg och munter denna eftermiddag och suttit uppe i sin säng och sett öfver alla sina små leksaker och dyrbarheter, och sagt åt hvilka af hennes vänner hon ville att de skulle skänkas; och henneg åtbörder . voro lifligare, och hennes röst naturligare än fallet varit på flera veckor; Hennes far hade varit inne på qvällen, och han sade att Eva mer liknade sitt fordna sjelf än hon någonsin gjort sedan hon började bli sjuk; och då han kysste .heme till afsked, sade han till miss Ophelia: Få se, kusin, om vi ej ändå få behålla henne; hon är ögonskenligen bättre,; och han aflägsnade sig med lättare hjerta än han på länge gjort. Men vid, midnatten, — besynnerliga, hemlighetsfulla timme! — då förhänget mellan det förgängliga -Därvarande och det eviga tillkommande glesnar — då kom budbäraren I Det hördes ett ljud i rummet, först af hastiga fotsteg. Det var miss. Ophelia, som hade beslutat att vaka-hela natten öfver. sitt lilla skötebarny. och som vid nattskiftet bade förmärkt . hvad, sjuksköterskor kalla; en kastningp. Den yttre: dörren. öppnades hastigt, och Tom, som.vakade utanför, var ge på benen. : 7 BOTT sSkynda dig efter dokförn! förlora ej ett ögonblicka, sade miss Ophelia; derpå skyndade hon tvärs öfver rummet och knackade på S:t Clares dörr.