Aftonbladet – 17 december 1852, sida 2

UM Se UN Gerna i fred med menniskor, och i förmodan att för närvarande ega hvarken hemliga eller uppenbara fiender, bar jag uti N:ris 287 och 288af Aftonbladet med förundran genomläst artikeln : Något om krokiga vägar och hvart de slutligen leda. Uti denna artikel af en anonym insändare något för skarpt angripen och inför publiken paroderad, nödgas jag inläta mig uti svaromäl; ehuru eljest böjd att möta dylika anfall med tystnadens förakt. Att jag icke företrädesvis rekommenderat något af de trenne, af mig sistlidne sommar undersökte, alter. nativerae för jernvägens fortsättning frän Svartå tili Wenern, torde: mitt till styrelsen för allmänna väg och vattenbyggnader inlemnade betänkande bäst upp lysa — ett dokument, tillgängligt för hvar och en som önskär deraf erhålla del. Ocksä fästades vid emottagandet af förtroendet att blifva förrättnings man säsom hufvudvilkor: att, utan skyldighet att för orda någotdera af alternativerna, få med fullkomlig opartiskhet verkställa uppdraget. Hvad kostnadsförslagen beträffar, sä finnas desamma äfven att tillgå; och kunna lätteligen grånskas al den som dylikt förstår. Insändarens förmenande; att anläggningskostnaden för hvarje särskild mil eller ),:dels mil borde efter alla linierna blifva lika stor, ehurv terrainen betydligt varierar, är så absurdt att det icke förtjenar vidare svar. : Hvad åter angär den klandrade stigningen af 1 på 60, ä grefve v. Rosens linie, i stället för en dylik af 1 pä 72, sä kan visserligen den sednare; lindrigare stigningen erhällas, men eddast genom bortgrätning af öfverflödiga jordmassor och större stensprängviog; samt följaktligen emot betydligt förhöjd an läggningskostnad; och derjemte utan nytta; ty stig ningar af 1 på 60 hafva redan länge varit inom jern vägs-verlden godkända; och förete alls ingen svärigbet att öfverstiga med den sorts locomotiver, som för trafiken på en sä högst betydande jernvägsom der mellan Köping och Hult föreslagna, äro beräktiade — och -måste anskaffas. Angäende, det mig förevitade karaktersfelet: at först hafva sagt en sak och sedan derföre nekat, st fär jag förklara, att jag destomindre kunnat lemna ett -utlitande-af den omnämnda beskaftenheten, son jag anser att, genom kloka arrangemönter, både arbets folk. och lifsmedel kunna anskaffas tillräckligt för bela Köping-Hult-liniens samtida anläggning, utar olägenbet för provinsen. — Hvad jag erinrar mig bafva sagt vid flere tillfällen är: att arbetet gern: kunde börja och fortgå emellan Köping öcH Svart: under, det fortsättningen derifrän till Wenern omtvi stades och afgjordes. Att ogarderade uttryck unde: enskild konversation kunna ega rum, äfvensom miss: tydning deraf, är möjligt; men att gifva dylik konversation oftentlighet genom tal eller tryck är nägonting jag aldrig väntat eller som nägonsin af mig blifvitpraktiseradt;: ochanhäller derföre att, medmindre jag sjelf blir agressor, få vara fredad för insidiösx anfall. . Mitt inblandande uti de citerade: artiklarne vår mig bekant, men då jag ansäg, tidningsspalterne bestämde för vigtigare, och publiken mera uppbyg gande, ämnen än ordkäbbel; beslöt jag att ej bry mig derom, utan lemna säken åt glömskan. I-öfrigt bär den ofvannämnde artikeln i Aftonbla det, så vidt den rörer mig, allt för tydliga spär at denna smäsinnets afund, som jag så djupt föraktar, men som karakteriserar vissa personer; och afsigten ati inför publiken söka nedsätta mig är alltför genom skinlig. Möjligen anar jag också sjelfva källan til! denna: fögarhedrånde intrig; men:angreppet är för groft att kunna skada eller ens sära -mig, och skali säkerligen förr eller sednare återfalla på sitt upphof. Stockholm den 14 December 1852. C, Tottie.