Aftonbladet – 17 december 1852, sida 2

oskuld och frid som tycktes omgifva -henne. St; Clar kände ett besynnerligt. lugn komma öfver honom. De var icke hopp, — nägot sådant var icke. mer möjligt det var ej undergifvenhet; det var endast en stilla: hän gifvenhet åt det närvarande, som syntes så skönt, att har ej ville tänka på något tillkommande. Det liknade denn melankoliskt ljufva känsla som vi erfare vid betraktande afhöstens brokigt milda skönhet, då den bjerta hektisk rodnaden lagt. sig öfver träden, och de sista dröjand blömmorna vid bäcken; och vi njute dervid så;mycke mer, som vi vete att snart allt skall vara förbi. Den vännen gom visste det mesta om Evas egn fantasier och aningar, var hennes trogna bärare, Tom t honom sade hon hvad hon ej ville oroa sin far me att säga. Honom meddelade hon dessa hemlighetsfull; hviskningar som anden förnimmer, då banden börja loss na, innan han för alltid Jemnar-sin jordiska boning. Tom ville slutligen icke längre sofva i sin kammare utan låg om nätterna i verandan, färdig att uppstiga vic hvarje rop. sOnkel Tom, hvad i all verlden har:du fått för e! lust att sofva när som heldst och hvar som heldst likson en hund?, sade miss Ophelia. Jag hade alltid;trott at du var en ordentlig karl, som tycker om att ligga i sir säng, som en kristen menniska egnar och anstår. pJag gör så, miss Feliav, sade Tom hemlighetsfullt Jag gör så, men nu — Nå, och nu? Vi få inte tala högt, miss. Felia; masser St. Clare vill ej höra talas om det; .men, miss Felia, ni vet de måste vara någon till hands när brudgummen kommer. pHvad menar du, Tom? Ni vet Skriften säger: Men om midnattstid vard ett anskri: si, brudgummen komrnner.; . Det är hvad jag nu; väntar hvarenda natt, miss Felia, och jag kan ej förmi mig att sofva der jag ej skulle höra det.n Men, onkel Tom, hvar har du fått sådana tanka ifrån? : Miss Eva säger mig så mycket saker, Herren sände så der sitt budskap till själen. Jag måste vara till hands misg Felia; ty Bör detta signade barnet går till himlen