ONKEL TOMS STUGA ) NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AR sö å HARRIET BEECHER STOWE, Det låter sig ej-göra att afmåla det uppträdet,. då, under tårar och gnyftningar, de samlades kring-den lilla varelsen, och mottogo från hennes händer hvad de ansågo för det sista tecknetaf hennes kärlek... De föllo på sina knän; de snyftade och ibådoyoch: kysste fållen på hennes klädning; och de äldre framstammade -ord af den innerligaste tillgifvenhet, blandade med böner och välsignelser, på negrernas . känslofulla vis, i När hvar och en fått sin :beskärda del, gaf miss Ophelia, som var rädd för verkningarna af all denna sinnesrörelse på sin lilla patient, tecken åt alla att aflägsna sig. Slutligen voro alla gångna, utom Tom och Dadda. 8e hör, onkel Tom, har jag sparat en riktigt vacke lock åt dig. Ack, jag är så lycklig, onkel Tom, för de jag vet att jag skall råka dig i himlen -ty det är jag så viss på; och äfven Dadda, — goda, snälla Daddab sade :hon ogh glog armarna smekande om halsen på sin gamla amma — njag vet att jag äfven får se dig der., O,; miss Eva, begriper inte hur jag skall kunna lefvs utan er! sade den trogna tjenarinnan. Tycker liksom allting toges bort härifrån med ens! och Dadda öfverlemnade sig åt.det häftigaste utbrott af förtviflan. Miss Ophelia sköt sakta ut henne ock Tom ur rumMet, och trodde att de alla voro gångna; men då hor vände sig om stod Topsy-der. Hvar kommer du ifrån ?, sade hon: tvärt. Jag var med härs, sade Topsy och torkade sina ögon O, miss Eva, jag har varit mycket stygg; men vil ni inte ge också mig en? Jo, stackars Topsy, det vill jag visst: Se der — tänk, hvar gång du. ser: på den, att jag älskade dig, oc! önskade att du skulle. bli en god flickal, 4 O, miss Eva; jag skall bjuda tilll sade. Topsy:al varligt; men, ack, det är så svårt att bli god! Märke og att jag alls icke är van!p 9 Be AB: n:o 248—265, 267-260, 271—277, 279—290, 29 och 293,