Aftonbladet – 17 december 1852, sida 1

Det :vet nog din Frälsare, Topsy; han är bekymrad för dig; han skall hjelpa dig. Topsy, med hufvudet .skyldt i förklädet, utleddes sakta af miss Öphelia; men då hon gick gömde hon den dyrbara locken i sin barms S:t Clare hade suttit under bela tiden med handen fö sina ögon, i samma ställning. När alla voro borta, sat han så ännu. Pappar, sade Eva sakta, i det hon lade sin hanc på hans. . ; Han flög till och darrade; men han svarade ej. Söta pappal sade Eva. Jag Kan icken, sade S:t Clare och uppstod, jag kar icke; bära. detta! , Den: Allsmäktiges-band-hvilar allt föl tungt öfver mig! S:t Clare uttalade dessa ord med et mycket bittert eftertryck, C å Augustin!Må icke Gud.-göra med de sina såsom honom för -godtsynes? sade miss Ophelia. Låt så vara; men detta gör icke bördan lättare: ati bärav, sade han, på ett torrt, hårdt, tröstlöst vis i det han vände sig bort. i O pappa, krossa icke mitt hjerta! sade. Evay i. det hön uppstod och kastade sig i-hans-famn; sinte får pappa tänka så l och barnet snyftade och grät med en väldsamhet som. oroade dem alla, och gaf hennes fars tankar helt plötsligen en annan riktning. Sansa dig Eva, — mitt söta, goda barn! Stilla, stilla! Jag hade orätt; jag talade syndigt, Jag vill tänka och känna som du vill — göra allt hvad du vill, — bara du inte bedröfvar dig så. Jag vill vara undergifven; det var syndigt att tala som jag talte. å Eva låg snart, såsord en tröttad dufva, i sin faders famn; och han, böjande sig öfver henne, stillade henne med : hvarje ömt ord -han-kunde upptänka. Maria uppstod och skyndade till sitt: eget: rum, de hon öfverlemnade sig åt häftiga hysteriska anfall. Du gaf icke mig. någon lock, Eya, sade hennes fal med ett sorgset löje. 20303 nian NÖT 4 :-De: äro pappas. allihop, gade hondeende;.spappas ock mammas; och pappa skall.ge-min: goda föslenest mångs hon vill ha. Jag gaf dem endast derför sjelf. åt vår stackars folk, emedan,..ser pappa, ;.de kunde. bli. glörad: när jag gått bort, och emedan jag: trott att det skulle hjelpa dem att minnas... .. Pappa. är ju en kristen, ä; det icke så? sade Eva, med en viss tvekan. Hvarför frågar du mig så?n