Aftonbladet – 16 december 1852, sida 3

Article Image
Ätminstone ej sedan hon kom hit i huset, vill jag tro. Har man inte förmanat henne och predikat för henne, och gjort sllt hvad i meznsklig makt står; och hon är lika gemen för det, och blir så 1 all sin tid; det är omöjligt att göra någonting af den otäckan!s Men, mamma, det är en stor skilnad att ha blifvit uppfödd som jag blifvit, med så många vänner, så många saker och ting att göra en god och lycklig; och att bli uppfödd som hon biifvit, hela långa tiden innan hon kom till oss. ;Jo jo mens, sade Maria, gäspande; trösta mig, hvad det är varmt i dag!, Tror inte mamma, att Topsy kan bli en engel så väl som någon af oss, om hon blir en kristen? Topsy! hvilket befängdt infall! Det är verkligen endast du som kan falla på sådana idger. För öfrigt, hvarför mte, ändtligen; ingenting är för Gud omöjligt, som man säger.n Men, mamma, är icke Gud hennes fader lika mycket som vår? Är icke Jesus hennes frälsare?o Kan väl vara; Gud har väl skapat alla menniskor, kan jag tro, sade Maria. Hvar är min luktflaska? Det är för bedröfligt, — 0, hvad det är bedröfligt! sade Eva och såg utåt sjön, talande halfbögt för sig sjelf. ,Hvad är det nu som är så bedröfligt? sade Maria. Jo, alt någon enda själ, som kunde bli en ljusens engel, och lefva tillsammans med englar, skall falla djupare och djupare, och ingen ha gom bjelper henne — ack, min Gud! Nå, hvem kan bjelpa det? det tjenar till intet att voja sig, kära Eva! Jag vet minsann inte hvad man kan göra åt den gaken; bäst ett vara tacksam för de förmåner man sjelf här.. Det kan jag knappast riktigt vara, sade Evs; det gör mig så bedröfvad att tänka, det så många menniskor gakna dem alldeles. d : ,Det är verkligen ganska egets, sade Maria; sdet vet jag, ett min religion lär mig att vara tacksam för allt det goda jag rjuter.. ;Mamman, sade Eva, jag ville ba milt bår afklippt, en hel hop. Hvad skäll det tjena till? sade Maria. ;Mamma, jag vill ge nägot till åminnelse åt mina vänner, medan jag har styrka att göra det sjelf. Vill mamma bedja tant komma och klippa af det åt mig.

16 december 1852, sida 3

Thumbnail