Aftonbladet – 16 december 1852, sida 3

Anda VA sAck, min Gud, J kunnen icke läsa — stackars mina vänner! — och hon gömde sitt hufvud bland kuddarna och snyftade sakta. Så väcktes hon åter Vid de dämpade snyftningarna från många af dem som hon tilltalade, och som lågo på knä på golfvet omkring hennö. Lika kärt, sade hon, i det hon böjde sitt hufvud och log så godt genom tårarna, jag. har bedit för eder, och jag vet att Jesus skall hjelpa eder; om J också icke kunnen läsa. Försöken alla att göra det bästa J kuntieö; bedjen dagligen; bedjen Honom, att Han måtte hjelpa eder; och söken till att J mågen få höra läsas uvcbibeln för eder så ofta J kunnen; och jag hoppas jag skall få : nnen; Jag hoppas Jag se eder alla i Guds rike., Amen,, lydde det hviskade svaret: från: Toms och Daddas läppar, och några af de äldres, hvilka tillhörde metodistförsamlingen. De yngre och lättsinnigare, för ögonblicket alldeles utom sig, snyftade med hufvudena nedböjda mot sina knän. Jag vetn, sade Eva, vatt j älsken mig alla.n Ja, ja, ack ja! det göre Vi visst! Gud signe henne!x var det ovillkorligt frambrytande svaret från alla. Ja, jag vet alt j så gören! De H on enda bland Ch Om icke ålltid Sn bill oe ör och jag vi!l ge er någonting som skall påminna er om mig då j sen derpå. Jag skall ge hvaren af er en lock af mint här; och hvarje gång j sen derpå, så påmiännen . er ätt jag älskat er, och att jag gått till Gud, och attjag längtar att se er der.. (OR (Forts, följer.)