Maria höjde sin röst och ropade in miss Ophelia frå rummet bredvid. Barnet reste sig till hälften upp från sia kudde d miss Ophelia kom in, och sade, i det hon mnedskakad sina guldbruna lockar, nästan skämtsamt: Kom och klip lammet !a , Hvad vill det der säga? sade S:t Clare, som i de samma inkom med hågra frukter som han varit ute oc plockat åt henne. Pappa, jag bad just tant att klippa af mitt hår lite det är så tjockt och hettar åt hufvudet. Dessutom tänke jag ge bort litet af det. ÅAkta er, — klipp inte bort lockarna alldelez!. sad fadren; aklipp i nacken, der det icke syns. Evas loc utgöra min stolthet.s O, pappal sade Eva sorgset. Joy ser du, jag vill att de skola vara i sin full prvdning tills vi snart skola fara till farbrors plantage och helsa på kusin Henrik, sade S:t Clare i en gläd tig ton. g Jag kommer.aldrig dit, pappa; — jag går till e bättre land, OO, tro mig! Ser inte pappa att jag bli svagare för hvar dag?a ; . Hvarför envisas du att jag skall tro någonting s grufligty Eva? sade hennes far. Bara för det att det är sannt, pappa; och bara papp: vill tro det, så skulle kanske peppa taga det som ja; ör.s S:t Clare sammanbet läpparna, och stod dystert be traktande de långa, vackra, spänstiga lockarna, hvilk allt efter som de skildes från barnets hufvud, lades, e! efter en, i hennes sköte. Hon tog upp dem, betraktad dem allvarsarat, enodde dem kring sina tunna finger, oci såg, litet. emellanåt, oroligt på sin far. Det är just hvad jag förespått!s sade Maria; det ä just hvad som tärt på min helsa dag ut och dag in, oci bragt mig på grafveng brädd, fast ingen bryr sig derom Jag bar förutsett detta, längesedan. S:t Clare, du få nog snart se att jag haft rätt.n I 5 Som, torde lända dig till stor tröst, utan tvifvel! sade S:t Clare i en torr, bitter ton. . Maria låg baklänges på en soffa, och betäckte sit ansigte med sin kammarduksnäsduk. Evas klara; blåa öga blickade allvarligt från den en: på den andra. Det var den lugna begripande blicker från en ande, halft lossad ur sing jordiska band; de