Aftonbladet – 16 december 1852, sida 2

Ett par ord till rikets prester i allmänhet och de i Lunds stift isynnerhet. 1. Dä dagliga erfarenheten visar, att presterna, antingen de haft pastorat eller ej, vid sin död vanligen lemna sina familjer efter sig i fattigdom, sä förefaller det högst förunderligt att de prester, som lefva och som säkert ofta känna sin arbetskraft förlamas vid tanken på de sinas blifvande öde, icke söka vilda en enkeoch pupill-kassa eller s. k. pensionsanstalt. Det vore en smäsak för en prest med pastorat, att till en dylik anstalt årligen inbetala 40 å 50 rår (afgiften för de obetördrade presterna börde caturligtvis vara mindre); men det vore ingen smäsak, att han, genom en sä liten uppoffring, kunde vereda sin, honom öfverlefvande familj ett ärligt understöd af 2 åa 300 rår. Nyligen hafva rikets organister, klockare och folkskollärare, på ett enda möte i Stockholm, uppgjort, antagit och till Kongl. Maj:ts nådiga sanktion inlemgat förslag till reglemente för, en enkeoch pupillkassa, hvilket förslag skall vara bygdt på mycket ändamålsenliga grunder. Men deras närmaste. förmän, presterna, som i mänga år mycket skrifvit och mycket talat i ämnet, hafva ännu icke kunnat ästadkomma nägot dugligt i denna väg. Säsom det nu är stäldt med presternas löningssätt hvarom ins. en annan gäng torde komma att yttra sig), är det dem nästan omöjligt att pä annat sätt, in genom en enkeoeh pupill-kassas bildande, göra vägra egentliga besparingar för sin efterletvande familjs behof. Hvarföre bilda de då icke en sädan kassa? Nog kunna de, om de vilja. Säga de annat; så mäste de, upplysningens mälsmän, erkänna ätt de förständ stä under sina organister, klockare och skolärare, och under medlemmarne af snart sagdt hela rikets regementsmusikkårer. 2. På skänska presterskapet hvilar en börda, som kallas prestgärds-öfverbyggnad, som härdt trycker tilltädande kyrkoherdar. För cirka 20 är sedan framade professorn m. m. biskop Agardh ett förslag, en igt hvilket all prestgärds-öfverbyggnad i Skäne kunde nom viss tid amorteras, på det sätt, att hvarje kyrkoherde till en kassa ärligen inbetalte 10 rår banko. När en kyrkoherde dog, fick hans sterbhuspä ett bräle, oafkortadt tillbaka allt hvad den aflidne till kasan inbetalt; ty det var endast genom räntan af de nbetalte medlen den ifrägavarande amorteringen kulle ske. Och tills alla ötverbyggnadsbeloppen förvunnit, egde tillträdande kyrkoherdar att af kassan 4 läna penningar till gäldande af de deras prestgärlar vidlädande öfverbyggnader, så att en utnämnd pastor, enligt detta förslag, hade sluppit att, såsom iu, gedan han först farit landet omkring. för att låna penningar till bosättning, göra samma resa om igen ör att låna till Ofverbyggnad. : Männe presterna antego detta lika enkla som förlelaktiga förslag? Nej, de voro redan dä inlullade i ioh dvala, hvari de nu sötva så sött. Väl finnes nu n beräkning, som äsyftar nämnde öfverbyggnadersa umorterande; men att denna inrättning är tusende ränvger mera inträsslad och tosende gänger mindre ördelaktig. än. det Agardtska förslaget, det mäste var och en inse, som. blott för. en liten stund. vill ;ippna ögonen. arne Jr Svenskman. (Hels.-Post.)