Aftonbladet – 16 december 1852, sida 2

lida att det der barnet vidrörde mig; men jag trodde e att hon visste det.s ; Liksom man skulle kunna lura barn på sådant! sade S:t Clare; de leta; minsann, snart ut det. Mer jag tror att alla försök i verlden att uträtta något god med barn, och alla materiella ynnestbevis ni kän finns för godt bestå dem, skola aldrig väcka den minst rörelse af tacksamhet, så länge ni sjelf har någon känsl at afvoghet i ert hjerta; detta är en underlig sak; — mer det förhåller sig så. , Jag vet ej huru jag skall hjelpa den saken, sade miss Ophelia; de äro mig så motbjudande, — det de barnet i synnerhet; huru skall jag kunna slå bort der känslan ?, Eva kan, tycks det.n Ja, hon är så kärleksfull! Och ändå är hon vä inte mer än en rätt kristens, sade miss Ophelia; jag ön skar jag vore lik henne. Hon torde ha gifvit mig e! god lexa. non ; Det är ej första gången ett litet barn utgjort medle att undervisa en gammal lärjunge, or 8å vores, sade 5: Clare. TJUGOSJETTE KAPITLET. Död. Omhögna mel natiliga friden Den trötta, o graf! i din gömma. När natten en gäng är förliden, Skall Herren sin afbild ej glömma, Prudentius. Evas sofkammare var ett stort rum, hvilket, likson alla andra rum i buset, hade utgång till verandan. Rum met stod på ena sidan i förbindelse med fadrens och mo. årens våning, och på den andra med miss Ophelias 8:t Clare hade funnit ett synnerligt behag i att med fir smak pryda detta rum i en styl, som ett eget sätt öf verensstämde med hennes skaplynne ät hvilken det va ämnadt. Fönstergardinerna bestodo af rosenfärgadt oci hvitt flor; gotfvet höljdes af en matta, som hen enkon hade bestälit i Paris efter ett mönster af egen uppfinning bården utgjordes af rosenknoppar och blad, och i midter var en grupp af utslagna rosor. Sängstället, stolar oci soffor voro af barnburör, flätade göre NE stiska fasoner. BSirgtaket utgjordes af en alada ; sol, på hvilken stod en skön bildstod, föreställande er