STOCKHOLM, den 16 December. Hans Maj:t Konungens tillfrisknande har tyckligtvis nu så fortgätt, att Hans Maj:t i dag för första gången förmått gå några hvarf i sitt rum. BULLETIN: H.. K. H. Kronprinsessan, som: före midnatten haft mindre god och ofta afbruten sömn, har mot morgonen sofvit godt och befioner sig nu efter omständigheterna rätt väl. Det Kongl. barnet mår fullkomligt väl. Stockholm den 16 December 1852; kl. 10 fm. P. Rob:t Lundberg, tjenstgörande lifmedicus. — Bland kännetecknen på rikets materiella utveckling torde ett af de mest efterrättliga vara att rata från den inrikes handelsrörelsen och trafiken. Om landets naturliga bjelpkällor och arbetskrafter blifva ändamålsenligare använda samt i följd deraf lemna en större afkastning för tillfredsställande af tolkets behof, så måste ett sådant lyckligt förbållande medföra. en betydligen förökad både. produktion och konsumtion inom landet; och följden blir att den inrikes handelsomsättningen stiger. Hos oss har man dock i allmänhet fäst min? dre uppmärksamhet på den inrikes än på den utrikes handeln. De som för rikets ekonomiska välstånd finna det enda osvikliga beviset uti en tilltagande silfverqvantitet i riksbankens hvalf och som hoppas att genom hvarjehanda af staten vidtagna dels uppmuntrande och dels förhindrande åtgärder kunna ordna den utländska handeln på ett sådant sätt att den genom en större export än import måste befrämja nämnde tillökving i silfver, de kunna naturligtvis egna föga uppmärksamhet åt den inre handelsomsättningen, ty deri se de icke någon källa till förökning af bankens silfver. De åter som intressera sig för den utrikes handeln, emedan den Jemnar stora tullinkomster, kunna icke heller omfatta den inre varutrafiken med synnerligt deltagande; ty som vi lyckligtvis äro befriade från alla acciser och inre tullar, så föranleder tillvexten i den inrikes rörelsen blott ea föga märkbar tillökning i den så kallade allmänna bevillningen, eller Sveriges inkomstskatt. ! Beträffande dem af våra pkonservativt reformerande -herrar, som anse köproan, och sgentlemans utgöra motsatta begrepp, eller som helt enkelt anse Sverige vara begåfvadi med den der sskälhundsnaturen, som bör så mycket som möjligt utesluta all handelsgemenskap, vare sig inrikes eller utrikes, så falier det af sig sjelft att de förakta allt hvad bandel eller vsruomsättning beter, betraktande den antingen säsom en låghet eller såsom en onaturlighet. Men för oss andra, som ej betrakta ställniagen i landet från nämnde synpunkter, utan som anse tillökning i produktion och konsumtion utgöra bevis på förbättrade lefnadsvilkor hos folket, eller på bätue tillgång af föda, kläder, bostäder, redskap, m. m., eger tillvexten eller minskningen i den inre varuorsättningen och rörelsen en stor betydelse,