piska en häst, eller en tjenare, om de fingo råda! Men de här klemiga karlarna! nMan kommer iogen wäg med den der dåsigheten som vet hvarken ut eller, in, kära Augustin,, sade Maria, ,Kusin är ett klokt fruntimmer, och hon ser nu hur det är, lika klart som jag. Miss Ophelia hade jemt upp så mycket af den förmåga att bli ond, som tilihör qvinnan i gin fullkomlighet, och denna förmåga hade tämligen lifligt väckts af barnets illfundighet och odygd; och många af mina läsarionor torde medgifva, att de skulle känt detsarama om de varit i hennes ställe; men Marias ord återförde henne till sana, och hennes hetta lade sig. Jag gkulle ej vilja se barnet behandladt på det viset för allt i verlden, sade hon; men visst och sannt är det, Augustin, att jag ej vet huru jag skall bete mig. Jag har förmanat och förmanat; jag har talat mig trött; jag har straffat henne på allt vis jag kunnat uttänka; och ändå är hon ännu densamma som hon från början Vvar.n Kom hit, Topsy, din markatta! ropade St. Clare åt barnet. s Topsy kom fram; hennes runda, skarpa ögon plirade och lyste af en egen blandning af rädsla och det vanliga stolliga uttrycket. : sHvad drifver dig att bete dig så der? sade St. Ciare, som ej kunde låta bli att känna sig road af barnets uppsyn. Det är: väl mitt elaka hjerta, kan jag förstås, sade Topsy ödmjukt; miss Felia säger så. Inser du ej huru mycket godt miss Ophelia gjort dig? Hon säger att hon gjort allt hvad hon kunnat uttänka.. z Ack ja, masser! gamla missig brukade säga så, hon också. Hon slog mig yttervärre, och brukade rycka mig i håret och knuffa mig med hufvudet mot dörren, men det bet icke på mig; jag tror om de skulle rycka hvarenda hårtest från hufvudet på mig, så skulle det inte bita på mig det heller — jag är så hiskligt stygg! Jag är ju bara en negerunge, trösta mig så visst!o -sDet är visst, jag måste ge henne på bätem, sade miss Ophelia;. jag står ej ut längre med denna vedermöda.n Säg mig kusin, får jag göra er en enda fråga? sade St. Clare. . Hyad då, Avgustin?s