Aftonbladet – 14 december 1852, sida 3

RA Stora Nygatan JG 41 43. Anmälan. Dä vi härmed gå att anmäla Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning till prenumeration för det tillstundande nya äret, är det icke blott för att följa en gammal vana, utan ock för att uppfylla en förbindelse mot den allmänhet, till hvars förtroende vi uppträda säsom sökande, som vi vid detta tillfälle vilja redogöra för tidningens blifvande syfte, anda och plan, och sälunda i korthet antyda hvad man af oss kan vänta. De som under loppet af detta är, och särskildt ifrån början af det sista qvartalet,. egnat Handels-Tidningen nägon uppmärksamhet, torde hafva i nägon män inbemtat den anda och grundtanke, som derunder ledt tidningen. I samma anda kommer den äfven att fortgå. De sednare tidernas politiska händelser hafva Igifvit oss många vigtiga lärdomar, utan att de dock kunnat i hufvudsaken förändra vira äsigter. De hafra tyvärr långt mera bekräftat än jäfvat den gamla erfarenheten, att regeringarne och de mägtiga klasserna i samhället, framför alla de klasser, som företrädesvis fått sig det höga uppdraget gifret, att föra menniskorna till andlig frihet, sedlighet och upplysning, föga eller intet fråga efter sina ansvarsfulla förbindelser, utan behandla menigheterna endast säåsom medel för egna, sjelfviska alsigter och begär. Det finnes ganska få länder i Europa, der icke denna erfarenhet visat sig. — Men samma de sednare tidernas tilldragelser hafva äfven visat, att folken sjelfva öfverhufvudtaget icke stå på den bildningsgrad utaf upplysning och ädelhet, som mängen föreställt sig, och att de derföre behöfva ännu genomgå svära strider, innan de mogna till sann inre frihet och sjeltständighet. Så hafva de sednare ären tydliga och förfärliga drag visat det förtryck och de olyckor, som enväldet och klassväldet bringat öfver folken; så hafva de visat folk, som under ändlösa jubel klappat händerna ät väldsverkare, hvilka trampat -dess frihet under sina fötter. Men de hafva dock icke saknat äfven ljusare taflor, af den välsignelse; som friheten, och den allena, kan. skänka; af de fria folkens. rastlösa framätgående både i andligt och timligt afseende; af välmägans och dermed upplysningens och sjelf. ständighetskänslans utbredande till den stora mängden, som utgör samhällenas grund och botten, samt i allmänhet af en nyväckt känsla för menniskovärde och menniskorätt, ätföljd af allvarliga bemödanden att uppfylla dess fordringar. Med alla sina skenbara motsägelser hafva alltså de händelser vi sednast upplefvat burit de ojäfaktizaste vittnesbörd derom, att blott en verklig borgerlig frihet, ledd af en god allmän anda, kan betrygga ett folks lycka. Då så är, bar man så myckot mera skäl att vara trogen de grundsatser, hvilkas sanning ligger förat gifven för det tänkande förnuftet och den oegennyttiga menniskokärleken, nemligen: att folken äga rätt att styra sig sjelfva, med lydnad för de eviga gudomliga lagar, hvilka äro lika bindande för filken,. som för styrelseras och för de enskilte; att bildniogen med dess frukter icke tillvöra up snde fstaler at ett samhälles medlemmsr, utan vara tillgängliga för alla; att friheten i de borgerliga säväl som i de kyrkliga förhällandena, i all redlig verksamhet, i utbyte af tankar cch äsigter, i handel bäde inom landet och nationerna emellan, i näringar och allt slags ärligt förvärf just utgör grunden för den bästa ordningen, ;om i ett land skapar välmåga, sjelfständighet, kraft, rett och ädelhet, och dermed bereder detta samma ands verkliga makt, ära och lycka; — samt slutlisen: att med friheten, för att den skall bilda sig till lenna ordning, följer förpligtelsen för hv. rje samvällsmedlem, att hvar och en i sitt kall och efter den nakt som blifvit honom gilven, verka det godt och yyttigt är. Ifrån dessa allmänna grundsatser skola vi, bädanfter säsom hittills, -söka betrakta de ämnen, som lifva föremäl för vära framställäingar. Vi skola öka troget försvara den enskiltes rätt, utan att g ömna def allmännas väl, emedan vi tro, att dessa bäda samhället vigtiga grundlagar, rätt uppfattade, icke trida emot, utan fastmer äro på det närmaste förundna med hvarandra. Och vid uttalandet af vä a sigter vilja vi fortgå på den väg vi redan för 083 uttakat, att icke upphetsa ulan försona de stridande artierna, att söka väcka. ett vänligt och sktningsfullt innelag emellan de olika tänkande, samt att hos alla öka göra lefvande känslan af det straftvärda deri, tt låta enskilta fördelar bestämma sina grundsatser ch sin ställning i striden om fädernestandets och nensklighetens sak. Men det är icke blott de allmännaste, de stora pos tiska och sociala frågorna, som böra hlifsa föremäl ör bebandling uti en tidning: ämnena för dagen och rten foråra der mähända i första mmmet plats. Det orde ligga hvarje orts tidning om hjertat, att upp: ga till granskning alla ortens förhållanden, och med tt opartiskt, sundt omdöme framhälla hvad der fines godt och anmärka det bristande och falaktioa