,Jaja men — jag fruktar nog det, tyvärr!s .sade S: Clare i en ton af plötslig smärta, i det han skyndade at taga emot hennes häst. : Evay, mitt lilla gryn! har du ej mödat dig för myc ket?, sade han i det han slöt henne i sin famns Åh nej; pappa!s sade barnet, men hennes korta tunga andetag. oroade hennes far. Hvarför skulle du rida: så fort, min lilla vän? — di vet att-det ej är nyttigt för dig., Jag kände mig så frisk, pappa, och tyckte det va så roligt, så att jag glömde af mig. :. S:t Clare bar henne på sina armar in i salongeny och lade Henne på soffan. j i i Henrik, du :får lof att .vara rädd om Evar, sade han du får ej rida så fort med henne. Jag: skall. nog, akta henne, sade Henrik, i det har satte sig bredvid soffan och tog Evas hand. Eva kände sig snart bättre. Hennes far och farbro återvände till sitt brädspel, och barnen voro ensamma ,Vet du, Eva, jag är ledsen ait pappa inte blir bä mer än två dagar till, och sedan får jag visst inte se di; igen på länge... Om jag blefve qvar här, så skulle ja; bjuda till. att bli god, och. inte vara stygg mot Dodo och allt det der. Jag vill visst inte behandla Doo illa men, vet. du, jag har ett så häftigt sinne. Jag är ick svår emot honom ändå; jag ger honom en silfverslan ibland, och du ser han är väl hållen. Jag tänker, på de hela går det ingen nöd på för Dodo.x iq Skulle du tycka att det ginge ingen nöd på för dig om du ej hade någon. menniska som höll af dig? Jag? — nej, visserligen icke.n Och da har tagit Dodo från alla vänner han någon sin haft; och nu har han ingen menniska som älskar ho: nom; — ingen kan känna sig lycklig i en. sådan belägenhet. å Nå-det är en sak som jag ej kan hjelpa, så mycke jag förstår. Jag kan inte taga till mig hans mor, . elle ska honom sjelf, och inte vet jag heller någon annan m kan göra det., . ,Hvarför kan du inte?, sade Eva. Forts.)