Aftonbladet – 13 december 1852, sida 2

Du kan just hålla munnen tills man frågar dig till! sade Henrik, i det han svängde sig om på klacken fö att gå och täla vid Eva, SOM stod der i sin ridklädning Söta kusin, jag är ledsen att det der dumma nöte gjort att du får vänta,, sade han, Låtom oss sitta ne här tills de komma. Hvad fattas. dig, kusin? — du se så allvarsam ut. Huru kunde du vara så 8rym och orättvis mot stac kars Dodo?s sade Eva. Grym) — orättvislo sade gossen med okonstlad för våning. Flvad menar du, Xx : Eva?a ; sJag vill ej att du skall Kalla mig göta Eva, när d beter dig på det. visetr, sade Eva Söta kusin, du känner inte Dodo; det ges intet an nat sätt att hålla honom i Styr, han är så full af lögne och undanflykter. Enda sättet är, att qväsa honom me ens; och ej låta honom OPPNa munnen; så gör allti pappa.n sMen onkel Tom sade att det var em olyckshändelse och han säger aldrig anpat än det gom är sant.s Då är han en ovanlig Pe8er, det fårjag söga!s mäld Henrik. Dodo ljuger i bvart Ord han gäger.s ;Du skrämer honom till att ljuga, när du behandla honom på det sättet. äi Kors; Eva, du intresserar d1g så mycket för Dodo a jag kan riktigt bli svartsjuk på honom., . ;Du slog honom utan att han förtjenade det. Nå så kan han: räkna 8ig det till godo en anna gång, då han förtjenar stryk och slipper undan. Någr rapp äro alltid väl använda med Dodo, — det är e styfsint gynnare, skall jag 5382 dig; men jag skall al drig slå honom mer i din närvaro, om det misshagar dig. Eva var ej nöjd, men fann det vara fruktlöst att för söka göra sig förstådd af sin vackra kusin. Dodo återkom snart med hästarna, Godt, Dodo, nu har du gjort det bättres, sade han unge herre med en nådigare. min... Kom nu: och hål miss Evas häst, medan jag bjelper henne upp i sadeln. Dodo kom och ställde sig vid Evas gångare. Han utseende var förvirradt; det syntes på hans ögon atthar hade gråtit.