madamshistorierna! Ni gamla sjukvakterskor bli så visa att en barnunge icke kan hosta eller nysa, förr än j se död och undergång genast för dörren. Se bara efte barnet, akta henne för qvällsluften, och låt henne ej lek så häftigt, så blir hon nog snart bra. Så talade St. Clare; men han blef nervös och orolig Han gaf med feberaktig spänning akt på Eva dag efte dag, hvilket nog märktes på hans täta upprepande af barnet mår ju rätt brav; — ndet var ingenting med de; der hostan,; — det var bara en liten maghosta, son barn ofta han. Men han höll sig mera till henne äl förut; tog henne oftare ut att åka med honom, hemförd hvar tredje eller fjerde dag något nytt recept eller stär kande mixtur; inte, sade han, för det att barnet be höfde det, men det kunde ju ej skada henne.v Om vi skole tala om det, så var det en sak som ver kade ett djupare stygn i hans hjerta än allting annat och det var den dagligen stigande mognaden af barnet hjerta och förstånd. Ehuru hon ännu ade qvar alla et barns lekande behag, så fällde hon dock ofta omedvete ord af så djupsinnigt innehåll och förunderlig, öfverjor disk vishet, att de tycktes vara en ivgifvelse. Vid sådan tillfällen genombäfvade en häftig rysning S:t Clare; ha tog henne i sina armar, liksom denna ömma omfamnin skulle kunna rädda henne; och hans hjerta häfde sig mer vild föresats att hålla henne qvar, att aldrig släppa henn ifrån sig. . Barnets hela själ och hjerta tycktes öfverströmm i verk af kärlek och godhet. Instinktmässigt god had hon alltid varit; men det låg nu i hennes väsen någon ting qvinligt omsorgsfullt, som föll hvar och en i ögo nen. Det roade henne ännu att leka med Topsy ochd andra färgade barnen; men hon tycktes nu snarare åskåda än deltaga uti, deras lekar, och hon kunde sitta halfv timmen och skratta åt Topsys tokiga upptåg, och 8 tycktes plötsligen en skugga fara öfver hennes panha hennes ögon stirrade, och hennes tankar voro lång sin kos. . sr Mammanp, sade hon plötsligen till sin mor en dag hvarför lära vi ej våra tjenare läsa i bok? Så du frågar, barn! Det gör ingen menniska.