Aftonbladet – 11 december 1852, sida 2

pr som med henne skulle företagas när Tom kom tilla. Det öfriga af brefvet innehöll en förteckning på nys Järämnen som Georg höll på med, hvart och ett försed med en stör, grann begymnelsebokstaf; äfvensom en nämn lista på fyra nya hästar som kommit i stallet sedan Tor lemnidle det, samt förmälde, i sammanhang dermed; at och mamma gudilof mådde väl. 7 Handstylen va: oförnekligen vacker och jemn; men Tom anzåg brefve för det underbaraste prof af skönskrifning som någonsi framträdt i dagens ljus. Han blef aldrig trött att betrakt det, och höll råd med Eva, om det ej skulle gå an a få det infattadt i glas och ram, för att upphängas på väg en. Det enda som förhindrade utförandet häraf var svå righeten att få det infattadt så, att både framoch bak sidan deraf skulle kunna ses på en gång. Vänskapen mellan Tom och Eva hade växt i samm mån som barnet hade uppvuxit. Det skulle vara svål att siga Hvilken plats hon intog i sin trogne tjenare milda, känstofulla hjerta. Han betraktade henne på sam ma sätt som en italiensk sjöman betraktar Jesusbarnet — med en blandning af vördnad och ömhet, och: att til fredsställå bennes täcka infall; och möta dessatusen sm önskningar, hvilka beledsaga barndomen Jiksom:en mång färgad regnbåge, var hans käraste nöje. i; På torget ol morgnarna sökte alltid hans blickar bland blomsterborde efter de skönaste blomsterqvastar åt henne, och den u valdaste oränge eller persika fann alltid gin väg till har ficka för att blifva en gåfva åt henne då han hemkon och den syn som bebagade honom: mest var hennes st liga hufvud som tittade fram ur porten på långt afstån emot honom, och hennes barnsliga fråga: Nå onk Tora, bved. bar du ät mig i dag? Och Eva-var å sin sida icke mindre ifrig att viea be nom ain tillgifvenhet. Ehuru. bara, läste hon myck väl i bok; ett fint musikaliskt öra, och en instinktlik syn ati för det stora och ädla, gjorde bennextill en såda föreläserska af bibeln att Tom aldrig tillförene hade hö något sådant. -I början läste bon för att göra sin ö mjuke vän ett nöje, men snart utsköt hennes egen al varsamma natur sina rankor och slingade sig kring di