Aftonbladet – 11 december 1852, sida 1

hands; ni lär väl ej komma att spisa många aftnar mer hos stackars gumman er. : TJUGOANDRA KAPITLET. Gräset förvissnar — blomstret faller af. Lifvet förgår, för oss litet hvar, en dag isönder; ochiså förgick det för vår vän Tom, till dess två år voro förflutna. Ehuru skild från allt hvad hans själ höll kärt, och ehuru. ofta längtande efter sitt. fordna hem, var han likväl aldrig fullkomligt och medvetet olycklig; ty så konstrikt ör känslornas strängaspel i menniskans bröst sammansatt, att-endast ett slag, som krossar hvarje sträng, kan fullkomligt utplåna dess samljud; och om vi skåde tillbaka på tidskiften, som vid en öfversigt förefalla oss: såsom tider af försakelse och hemsökelse, så kunne vi påminna oss att hvarje timme i sin flygt bragte oss sina små fröjder och lättnader, så att vi, om också på det hela icke lyckliga, dock ej heller voro fullkomligt olyckliga. Tom läste, i det enda läsekabinett som stod honom öppet, om en den der hade lärt sig, att i hvilken ställning han än försattes, dock alltid vara nöjds. Detta tycktes honom vara en god och förnuftig lära, och som väl öfverensstämde med den allvarsamma och lugna sinnesstämning hvaruti han kommit sedan han börjat läsa i den boken. Hans bref till hemorten blef snart besvaradt af masser Georg, med en prydlig, storprentad skolgozs-stil, som Tom sade kunde läsag tvärsöfver rummeto. Detta bref innehöll åtskilliga läskande saker och ting hemifrån, som mina läsare redan känna till: det förtäljde huruledes tant Chloe blifvit uthyrd till en sockerbagare i Louisville, der hennes skicklighet i tortbakning skulle förskaffa henne förvånande inkomster, hvilka alla, fick nu Tom veta, skulle hopsparas för att blifva hans lösepenning; Moses och Peter stodo bra. på sig, och lilla flickan snodde nu omkring öfverallt, under Sallys vård och alla de andras. . Toms stuga var för det närvarande obebodd; men Georg talade ståtligen om försköningar och utvidgnin