Aftonbladet – 10 december 1852, sida 2

mästadd med södern, och torde ha föga lust att komms bit so Tvärtom, han frågar mycket ängsligty, sade fru Shelby, hurvu snart de utlofvade penningarna för at köpa igen honom kunna vara att förvänta.n Ja sannerligen jag det vet, sade herr Shelby. Näl man engång kommit i klistret, tycks det vara omöjlig att mer reda sig derur. Det är just som att hoppa från den ena mossåtorfvan på den andra i ett träsk; låna ai den ena för att betala-den andra; och så äro de der för. dömda reverserna förfallna innan man haft tid att röke en cigarr och vända sig.-om 1på klacken; anmaningsbref och anmaningehelsningar; ettsklåmmeri utan al ända. — Jag tycker, min bästa Vän, ätt någonting borde göras för att sätta aftärerna på redig fot. Sknlle det ej vara skäl att sälja en del af hästarna, och några af de mindre egendomarna, och betala skulderna på en gång? Dn talar så tokigt, Emilil Du är den -klokaste qvinna i hela Kentucky, och ändå har du inte nog förstånd att be. gripa att du ej förstår dig på affärer; — det är någon. ung som fruntimmer aldrig göra, och aldrig kunna göra. Men åtminstone sade fru Shelby, skulle du ej kunna låta mig få titta litet i korten? låta mig veta hela beloppet af skulderna åtminstone, och af alla dina till gångar, och låta mig försöka att se till, om jag ej skulle kunna hjelpa dig att hushålla., Plåga mig inte med sådant der tokprat, Emili! — Inte kan jag räkna upp det der på mina fem fingrar. Jag vet ungefär huru sakerna stå; men inte låter det sig göra att tillsvarfva mina affärer med samma ackuratess. som Chloe skär ut sina pastejer ur tortdegen. Du för. står dig platt inte på affärer, säger jag dig. Och herr Shelby, som ej kände något annat sätt at gifva kraft åt: sina påståenden, höjde sin röst, — et ganska beqvämt och bindande bevisningssätt, när enherre och man regonerar i affärer med sin hustru. Fru Shelby upphörde att tila, med någonting som liknade en suck. Saken var der, att ehuru hon, som hennes man sade, var ett fruntimmer, så hade hon et klart, kraftigt och praktiskt förstånd, och en karaktersstyrka som i alla afseenden var hennes man öfverlägsen; så att det alldeles icke skulle varit någon så sto orimlighet att ge henne förtroende af? sina affärer, som hr Shelby-trodde. z Hon hade allvarligen föresatt sig att hålla det löfte hor