Aftonbladet – 10 december 1852, sida 1

Article Image
ONKEL TOMS STUGA ) ELLER NEGEALIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA HARRIET BERGHER STOWE. Jag skall säga dig uppriktigt, kusin, jag tackar dig allsicke för uppdraget. en som det nu tycks vara en pligt, så skall jag hålla i och försöka, och göra det bästa jag kan, sade miss Ophelia. Och miss Ophelia arbetade, med berömligt nit och ihärdighet, att lösa sin nya uppgift. Hon inrättade ordentliga arbetstimmar med sina särskilda sysselsättningar för barnet, och företog sig att lära henne läsa och 8y. I den förstnämda konsten gjorde barnet temligen raska framsteg. Hon lärde sina bokstäfver såsom genom trolleri, och kunde ganska snart läsa rent i bok; men med sy gick det vida stretigare. Denna varelse var smidig som en katt, och rörlig som en markatta, och stillasi.tandet vid sömmen var hennes afsky. Hon bröt af synålarna, utkastade dem illparigt genom fönstret eller ned i golfspringorna; hon intraeslade, afslet eller nedsmutsade sin tråd, eller, med en fintlig volt, smusslade bor hela nystanet. Hennes rörelser voro.nästan lika smidig som en öfvad taskspelares, och hennes makt öfver sine ansigtsdrag lika stor; och ehuru miss Ophelia ej kunde anhat än märka, att en sådan mängd af små olyckshän delser ej rimligtvis kunde tima å rad, så kunde hon lik: väl ej, utan en vaksamhet som skulle hindrat henne frå! hvarje annan sysselsättning, upptäcka hennes funder. Topsy blef snart en ökänd personage i huset. Hen nes talent för alla slags löjliga upptåg, tokiga miner och härmning — för dansa, hoppa, klänga, SsJunga, hvissla och härma alla möjliga slags ljud och läten — tyckte: vara outtömlig. På sina fristunder hade hon beständig alla barnen i huset i bölarna på sig, gapande af beun. dran och förundran — miss Eva icke undantagen, son tycktes vara tjusad af hennes vilda trollväsen, liksom el dufsa stundom tjusas af en glittrande orra. Miss Ophe lia var orolig öfver att Eva skulle finna så mycket röj i att umgås med Topsy, och bad S:t Clare förbjuda henn det. ,Hon kan ej lära henne något ondt; för andra bar ) Se A. B. n:o 248—265, 267—269, 271—277, 279—287.

10 december 1852, sida 1

Thumbnail