Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

Se der-bara!, sade miss Ophelia; vill du nu också påstå att du ej stulit bandet?s Topsy erkände nu handskstölden, men fortfor att bestrida att hon tagit bandet. Hör på nu, LTopsy, sade miss Ophelia, om du vill bekänna vackert hela sanningen, så skall du slippa ris för den här gångens. Detta verkade att Topsy bekände alltsammans, under jemmerfulla försäkringar om sin ånger. Nå säg mig nu sanningen. Jag kan förstå att du måste ha stulit flera saker sedan dw kom i huset, efter jag lät dig springa omkring hela dagen i går. Säg mig nu om du tog någonting, så skall jag ej slå dig: Ack missis, iag tog den der röda tingesten som miss Eva bar på halsen.n Gjorde du det, din otäcka unge! — Nå, hvad mer?) Jag tog Rosas örhängen, de der röda.n Gå och skaffa hit dem genast på minuten, båda delarne.n . Ack, missis! jag kan inte — de äro uppbrända! Uppbrända! sådan historia! Gå efter sakerna, annars fär du ris.n Topsy förklarade med högljudda bedyranden, och under snyftningar och tårar, att hon icke kunde. Hon hade bränt upp dem., xOch hvarför brände. du upp dem ? sade miss Ophelia. sEmedan jag är så stygg. Jag är så fasligt stygg, på allt vis. Jag kan inte hjelpat. Just i detta ögonblick inkom Eva helt oskyldigt i rummet med just ifrågavarande korallband kring halsen. Kors, Eva, hurt har du fått rätt på ditt halsband ? Fått rätt på det? Jag har ju haft det på mig hela dagens, sade Eva. : Hade du det på dig i går?, Ja väl; och hvad som tokigare är, jag hade det på mig hela natten. Jag glömde att taga det af mig dö jag lade mig., j Miss Ophelia såg ut som om hon fallit från skyar na, så mycket mer som Rosa i detta ögonblick kor in med en korg nystruket linne på hufvudet och korall örhängena dinglade i hennes öron! Jag får bekänna att jag ej begriper hvad fjag skal