Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

iften om de 220 alnarne och de 72,000 rär bör ästa, beror ännu på närmare utredning, hvartill denna la uppsats i sin ringa män äfven torde kunna mnäot bidraga, Sedan sälunda ginaste vägen var af styrelsen lika napphändigt som behändigt expedierad, yttrar styrelen: Med antagande häraf äterstär att jemnföra de egge öfriga alternativen, nemligen grefve von Rosens inia öfver Atorp och Bäck samt kommitterades öfver Ilsbo, Degerforss och Björneborg. Denna sednare är 1,880 alnar längre till Getholmen, än den förra till Iult; men 11,936 alnar längre om Hult antages till lutpunkt för bäda, och i hvilketdera fallet som helst an den, enligt förslagen, antagas kosta 187,474 rdr nera. Skulle deremot Getholmen bestämmas till lutpunkt, så blir Björneborgs linien endast 9950 alar längre än Atorps linien samt kostar då blott 155,474 dr bko mera i anläggningskostnad. När det var fråga om Lidatorps-linien, så: hette et att den linien kostade 72,000 rår bko mera. Det ar nödvändigt att densamma framstöd i all sin afkräckande storhet, men nu dä det blef fråga om att värsta fall ätminstone rädda Getholmen, så heter et, att sädant läter sig göra med blott 155,477 rår ko mer., Behöfves väl mer för att ädagalägga den esynnerliga partiskheten, så kan det ytterligare synas f det opäkallade förslag styrelsen nu framsiäller att raga jernvägen öfver Atorp och Bäck till Getholmen , 1 sjelfva kommittåen endast kunde ifrägasätta Getolmen säsom slutpunkt, under förutsättning att Björeborgslinien der skölle träffa sjön tidigare än vid Tult. Herrar kommitterade hafva antagit såsom approxinativ kalkyl att byggnadskostnaden ansetts kunna edsättas till 350,000 rdr per mil och styrelsen för ägoch vattenbyggnader har lemnat detta antagande bestridt i sitt utlätande af den 17 Maj detta är. fen när 1 mil kostar 350,000 rdr bko, sä borde väl g mil kosta 233,333 rdr 16 sk. Den förlängning af vara ?, mil som jernvägen skulle få genom att gå fver Degerforss och Björneborg, uppgifves blott kosta 187,474 rdr, säledes c:a 46,000 rdr mindre öm den ipprozimativt beräknade medelkostnaden för byggandet f jernvägen. Det måtte säledes vara en alldeles itomordentligt gynnande terräng för jernvägars anäggande i Carlskoga bergslaz? Det blefve utan tvifel en fördelaktig aftär för jernvägsbolaget, att geast upprätta kontrakt med hr Tottie om byggandet f vägen frän Svartä till Getbolmen, om hans kostadstörslag finge läggas till grund för kontraktet, och kommitteen tiliika med styrelsen för vägoch vattenyggnader ville för utförandet gä i borgen med näsot annat än det anseende som förvärfvats under lenna frågas behandling? Styrelsea yttrar vidare: Det är förut i underdänighet anfördt, att under5kningsförrättaren uppgifvit det lutningar af 1 på 0 icke utan mycket stora kostnader undvikas vid andthöjdens öfverstigande, man må välja hvilkendera inien som helst., Härvid torde erinras att grefve von Rosen uppgifrit icke större stigning behöfva komma i fråga än L.på 72 ä den af honom uppgångna linie från Svartå sfver Atorp till Hult. Under förhoppning att herr grefve von Rosen icke lemnar denna shiljaktighet ned hr Tottie oförklarad och dä läter sin förklaring somma till offentlighet, kan man svärligen undgå fåsta uppmärksamheten på en eller annan omständigwet hvarför hr Totties uppgifter icke synas vara land de tillförlitligaste. Utom den redan nämnda serdeles lyckliga tillfällighet, att kostnaden för jernrägsanmläggning på en af berg och mossar uppfylld nark är högst betydligt billigare än den beräknade medelkostnaden för byggandet af hela linien, äger man en annan märklig uppgift af br Tottie. I Svenska Tidningen N:o 259 pästär en insändare det hr Tottie uppgifvit, att det icke skulle medföra någon lägenhet för bolaget att utföra jernvägen mellan Svartå och Köping och lemna resten till en obestämd framtid. Utisamma tidning N:o 261 uppgifver grefve A. von Rosen, det han förevisat hr Tottie den insända uppsatsen i N:o 259 med tillfrågan om den honom tillräknade uppgiften ägde sin riktighet? Hvarpå Tottie svarade: Det var en fördömd osanning. Icko destomindre äterkommer den förargliga insändarep i Svenska Tidningen N:o 273 med följande yttrande: Insändaren kan svärligen tro, att hr Tottie tillätit sig ett sädant uttryck, som hr grefve Rosens artikel upptager; ty ins. är i tillfälle att genom en fullt tillförlitlig person, som erbjudit sig att med ed bekräfta sitt intyg, styrka det hr Tottie fällt det utlätande ins:s uppsatts innehåller.n, Det. kan tyckas att man allt för mycket sysselsatt sig med hr Tottie, men då styrelsen synes vilja göra bonom till auktoritet, en verklig storhet, så är det skäl att reducera denna till sina proportioner. (Forts. följer).