Aftonbladet – 9 december 1852, sida 1

Föreställningen tycktes roa henne mycket; ty hennes ögon tindrade då hon tillade: Jag har väl växt upp ur jorden nånstans. Tror inte att nån skapt mig., Kan du sy? sade miss Ophelia, som nu ville ställa sina frågor på någonting handgripligt. Nej, missis.o I oHvad kan du göra då? — Hvad gjorde du hos din masser och missis?, Bar vatten, tvätta diskar, skura knifvar, passa upp på folk.n Voro de goda mot dig? Tror väl det,, sade barnet, mätande miss Ophelia med en slug blick. Miss Ophelia uppstod trån detta afskräckande samtal; St. Clare stod lutad öfver stolsryggen. Ni har der ouppodlad mark för er; så ut några af edra egna idåer; jag tänker ni får ej se många komma upp .M Miss Ophelias begrepp om uppfostran voro, liksom alla hennes andra begrepp, mycket afgjorda och noga bestämda; de voro af det slaget som rådde i Nya England för ett sekel tillbaka, och som ännu äro rådande på några mycket aflägsna och för den nya tidens funder fremmande orter. Till sitt hufvudsakligaste innehåll skulle de kunna sammanfattas i ganska få ord: att lära barnen gifva akt när man tilltalar dem; att lära dem katekesen utantill, sy och läga i bok, och gifva dem rig när de ljögo. Och ehuru visserligen i den ljusflod, som nu flödar öfver uppfostringsläran, dessa simpla reglor taga sig ytterst tarfligt ut, så är det likväl en obestridlig sanning att våra farmödrar och mormödrar under denna regime uppfödde en mängd dugtigt folk af båda könen, enligt hvad mången af oss ännu väl har i minnet. TI alla fall visste nu ej miss Ophelia af något annat sätt att förfara, och företog sig derför sin lilla hednings uppfostran med all ifver efter bästa förstånd och insigt. barnet presenterades i huset och ansågs der för miss Ophelias flicka; och emedan hon ej såga med blida ögon i köket, beslöt -miss Ophelia att hufvudsakligen till sin egen kammare inskränka omfånget af sina uppfostrings