Aftonbladet – 8 december 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA) ELLER NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. HARRIET PESUNER STOWE. Och hvarför gjorde du det ej? sade: miss. Ophelia. Du borde ej satt handen till plogen, och skådat tillbaka. Ja, min goda kusin, saken var den, att det gick mig icke allt här i verlden som jag hade hoppats, och jag fick, såsom Salomo, en leda vid lifvet. Den var måhända ett nödvändigt bihang till visheten hos 038 båda; men huru nu dermed må vara, nog af: i stället för att uppträda såsom en handlingens man, och förbättrare i samhället, blef jag ett stycke flottved, och har flankat och flutit allt sedan dess. Alfred bannar mig hvar gång vi träffas; och han är mig öfverlägsen, jag medger det, — ty han gör verkligen någonting; hans lefnad är ettföljdriktigt resultat af hans öfvertygelser, och min är ett migerabelt shäraf följer ingenting. Min dyre Augustin, kan du finna dig belåten med att så använda din pröfvotid?a Belåten! Sade jag er icke nyss att jag föraktade det? Men, för att nu återkomma till hvad vi talade om — jo, det var om det der befrielseverket,. Jag kan ej finna att min Mening om slafveriet är någonting eget för mig. Jag könner många som i sitt hjerta tänka derom alldeles detsamma som, jag, Landet suckar derunder; och eburu tungt det är för. slafven, är. det, måhända, ännu tyngre för husborden, Det behöfs inga glasögon för att se. det en talrik klarg af förderfvade, tanklösa, försoftade -menniskor ibland org; äro en börda för oas, så väl som för sig sjelfva. Kapitalisten och aristokraten i Eogland kunna ej känna detta så lifligt som Vi, emedan de ej äro i så nära beröring med dem de förderfva, gom vi. De äro i våra hus; de äroofta lekkamrater med ) Se A, B. n:o 248—265, 267—269, 271—277, 279—285,