Aftonbladet – 7 december 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ) ELLER å NEGERLIFVET I AMERIEANSZA SLAFSTATERNA AF HARRIET BEECHER STOWE, Nu Byggelsatte min far en femhundra negrer; ham var en oböjlig, driftig, punktlig affärsman; allt skulle gå systematiskt — skulle skötas med -oafviklig noggrannhet och punktlighet. Om ni betänker att: allt detta skulle åstadkommas af en skara dolska, slamsiga; tåpiga arbetare, som Hade uppvuxit i alla sina dagar utan att någonsin hafva haft minsta bevekelsegruud att lära sig göra något annat än slå dänk,, som ni säger der uppe Vermont; då kan ni väl finna att det tilldrog sig på vär ar en hop saker, som måste förefalla ett känsligt arn, som jag, bra ohyggliga. Utcm dess hade ban en uppsyningsman — en stor, grof, argsint och hårdhändt renegat från Vermont — med förlof sagdt, kusin! — som genomgått sina lärär i hårdhjertenhet och brutalitet, och nu fått diplom att praktisera. Min mor. kunde aldrig lida bonom, ej heller jag; men han förvärfvade ett oinskränkt inflytande på min far; och denne man var oinskränkt herrskare på godset. vJag var en liten pojke på den tiden, men jag hyste samma kärlek då som nu, för alla menskliga saker och ting — ett slags lidelse för att studera menniskonaturer under hvilken skepnad hon än måtte förete sig. Jag höll till i stugorna och ute bland arbetsfolket en stor del af dagen, och var derför folkets synnerliga gunstling; och alla slags klagomål och besvär hviskades alltid i mitt öra; och jag bar fram dem till mamma, och vi båda, på tu man hand, bildade ett slags kommitte för allmänna besvärs afbjelparide., Vi förekommo och underiryckte en stor mängd grymheter, och fägnade oss åt att uträtta mycket godt, till dess, såsom ofta händer, mitt nit-förlöpte sig, Stubbs beklagade sig för min far att ban ej ) Se A. B. n:o 248—265, 267—269, 271—277, 279—284.