Aftonbladet – 7 december 1852, sida 1

och som förefaller endast dem så. Det har funnits e långt tidehvarf af smärta för sådana naturer, i ettsåda helvetsartadt slags wverld som vår. Hvad återstod få henne annat än att uppfostra sina barn i sina egna åsig ter och känslor? Men, j mågen nu säga hvad-j vilje om uppfostran :— barn växa upp och blifva, i allt hu vudsakligt, dock endast det hvad de äro af naturen, oc ingenting annat. Alfred var allt från vaggan en aristo krat; och när han: blef äldre så lågo, omedvetet, all hans sympatier och alla hans åsigter åt det hållet, oc alla vår mors förmaningar förblefvo fruktlösa. Hos mi deremot. slogo de djupa rötter. Hon motsade aldrig ut tryckligen någonting som min far sade; och hon tycktes aldri; omedelbart vara af annan tanke; men hon inpräglade met eldsdrag, med hela kraften af sitt djupa, allvarliga sinne lag, i djupet af min själ en föreställning om den ringa ste menniskosjäls höghet och värde. Jag har skådat up; till hennes angigte med helig vördnad då hon om aftnarn; pekade upp till stjernorna och sade: Se der August den armaste, ringaste själ bland dessa våra tjenare skal lefva, när alla dessa himmelska ljus hafva slocknat fö alltid — skall lefva lika länge sora Gud! Hon hade några gamla vackra taflor, synnerligen en som förestälde Frälsaren -botande den blinde. Dess sköna konstverk gjorde på mig: ett djupt intryck. S der, August, plägade hon säga, denne blinde manne; var en tiggare, och vämjelig att påse; derför ville han e oota honom på afstånd! Han ropade honom till sig, och jade sina händer på honom! Kom ihåg det, min gosse. Om Försynen hade förunnat mig uppväxa under benne vård, skulle hon kunnat göra af mig — jag vet icke hvad ett helgon, en reformator, en martyr, — meny tyvärr Jag togs ifrån henne vid endast tretton års ålder och itersåg henne aldrig merl S:t Clare stödde sitt hufvud på sina händer, och för. olef stum några minuter. Efter en stund såg han åte pp, och fortfor: i Hvad är det icke för en uselhet med hela den bä neöskliga dygden! Hvad är den annat, för. det mesta in en produkt af longitud och latitud; i-förening med et iaturligt temperament? Mestadelen deraf beror endas