Aftonbladet – 6 december 1852, sida 2

SET n på golfvet. Hans vackra anlete, klassiskt som en srekisk bildstod, tycktes riktigt låga af hans känslas rand. Hans stora blåa ögon blixtrade, och hans åthäfor buro prägeln af en omedveten häftighet. Miss Opheia hade aldrig tillförene sett honom 1 en sådan sinnesstämning, och hon satt alldeles tyst. Jag försäkrar er,, sade han, i det han stannade midt framför sin kusin, — det tjenar till ingenting att tala och utbreda sig öfver de här sakerna ...men jag försäkrar er, att det varit tider då jag tänkt, att om hela landet sjönk i afgrunden och gömde all denna orättfärdighet och uselhet undan dagens ljus, så skulle jag gerna vilja sjunka med. När jag rest upp och ned i landet sjöledes, eller farit på mina uppbördsresor, och betänkt att hvarenda brutal, vämjelig, nedrig, suskig sälle jag mötte, var bemyndigad, enligt våra lager, att blifva envåldeherrskare öfver så många män, qvinnor och barn, sora ban kunde lura sig till, etjöla eller roffa, tillräcklig med penningar att köpa dem för, — när jag sett sådan: menniskor i verklig besittning af värnlösa barn, ungs flickor och hustrur — så har jag varit färdig att för banna mitt land, att förbanna hela menniskoslägtet. vAugust, 0 Augustis sade miss Ophelia, nog nog! Aldrig i min lefrad har jeg hört sådana ord, ickt ens hos oss deruppe i norden.n . sDer uppe i norden!, sade Augustin, med ett plötslig förändradt uttryck, och i det han återtog något af sil vanliga vårdslösa ton. Pabl J norrlänningar ären kall I blodigt folk! J ären kyliga i allting! J hafven ej mor att förbanna jord och haf, och all lefvandeting, som v göra när vi komma i farten. Men frågan är nu mellertid — I Ja frågan är — och en fanders qvistig fråga på kö pe! Nå väl, jag skoll svara er med samma gamla god enkla ord som ni pligade lära 1vg fordom, om sönda garna. Jag har kommit i min ställning på ett gansk naturligt vis. Mina tjenare voro min faders, och hva Imer ör, min moders; och nu äro de mina, de och dera lafkomma, fom beständigt blir ett ansenligare och ansen ligare item. Min far, som ni vets kom först från Ny England; och ban var just ett äkta motstycke till er fö der — en ordenuäg garernal Romare — öppen, kraftful ädelsinnad, med en jemvilja. Er far satte sig ned i Ny