Aftonbladet – 6 december 1852, sida 1

)Om lågsinta, råa menniskor bete sig likt sig sjelfva, hvac kan jag göra åt det? De hafva full mekt och myndighet dertill; de äro oinskränkta despoter. Det skulle tjena till ingenting att blanda sig deri; det finns ingen lag som bestämmer någonting erkläckligt i den vägen. Det bästa vi kunha göra är att tillsluta ögon och öron, och låta det vara som det är. För oss återstår intet annat.n Hurn kan du tillsluta dina ögon och öron? Huru kan du låta sådana saker hållas? Min kära vän, hvad kän ni vänta? Här är en hel klass af menniskor — förderfvade, vanvårdade, dolska, retsamma, — kastade i. händerna, utan något slags öfverenskommelse eller förbehåll -— på sådant folk som flertalet här i verlden äro; folk utan aktning för sig sjelfva och utan sjelfoeherskning, som icke en gång ha en upplyst blick för sin egen fördel — ty just detta är fallet med mer än hälften af hela menniskoslägtet. Nå jag frågar, i ett så beskaffadt samhälle, hvad kan en man med ett örligt och menskligt hjerta annat göra, än tillsluta sina ögon allthvad han förmår, och förstocka sitt hjerta? Jag kan ej köpa hvarje fattig stackare jag ser. Jag kan ej ge mig till vandrande riddare, och företaga mig att rätta och afhjelpa allt orätt som sker i en stad sådan som denna. Det bästa jag kan göra, är att sopa någorlunda rent för min egen dörr. S:t Clare höll på att förlora sin lätta hållning; han sög ganska dyster ut; men hastigt framkallande ett löje, sade han: Se så kusin, stå nu inte der och se ut som en af nornorna; ni bar endast tittat genom ett hål på ridån — ett litet prof på hvad som händer och sker öfverallt i verlden, under en eller annan skepnad. Om vi skulle börja på att forska och leta uti all denna verldens elände, så skulle vi förlora lusten för allting... Det är ungefär detsamma som att tilta för nära in i detaljerna af Dinahs kök.. Och derpå lutade sig S:t Clare tillbaka i soffan och fortsatte läsningen ef sin tidning. Miss Ophelia satte sig, framtog sin sticksöm, och satt der rodnande af harm. Hon stickade och stickade; men under tystnaden glödde elden; slutligen utbrast hon: Jag för söga dig, Augustin, jag kan ej taga saken