Aftonbladet – 6 december 1852, sida 1

på sådant sätt, om också du kan. Det är en riktig ir fami af er att försvara ett sådant system — det är mi tanke om sakenip Å Hvad nu? sade S:t Clare, och såg upp. Äro Y nu der igen? Jag säger att det är en riktig infami af er att för svara ett sådant systerax; sade miss Ophelia med sti gande hetta. Skulle jag försvara det, min bästa kusin? När hörd ni mig någonsin göra det? sade S:t Clare. Visst försvaren j det, — det gören j alla här ner i södern. Hvarför hafven j slafvar om j ej gören det? År ni en sådan liten oskuld att ni tror att ingen hä i verlden någonsin gör annat än hvad han anser för rätt? Om jag så trott, så får jag ängra det nu, kan jaj märkar, sade miss Ophelia i det hon svängde sina strump stickor med kraft. Och jag ångrar mig ock, sade S:t Clare, i det har skalade en orange; jag ångrar mig oupphörligt. Hvarför fortfar du då dermed?) Fortfor ni aldrig att göra någonting som ni ångra er att hafva gjort, min goda kusin ? Det kan väl hafva händt mig, om frestelsen var mycke stark, sade miss Ophelia. Nå väl, jag är alltför starkt frestad, sade S:t Clare; derati ligger knuten. Men jag besluter alltid att ändra mig, och bjudei ill att så göra.n Nå väl, jag har beslutat detsamma i tio års tid, men let bar aldrig blifvit något utaf. Har ni blifvit af med lla edra synder, kusin? Kusin Augustin, sade miss Ophelia allvarsamt, i det won nedlade sin sticksöm, jag torde ha förtjent att du itet snäst af min närgångenhet. Jag inser att allt hvad lu säger är sant; jag inser det måhända bättre än någon nnan; men ändå tycker jag att det är någon skillnad nellan dig och mig. Jag tycker att jag heldre skulle ilja afhugga min högra hand, än att fortfara, dag ut och lag in, att göra hvad jag ansåge för orätt. Men emedan nina handlingar så föga öfverensstämma med min tros;ekännelse, å undrar jag ej på att du bestraffar mig.,