Aftonbladet – 4 december 1852, sida 3

— Carlskiona Weckoblad meddelar de närmare omtändigheter, som förekommit emot Abraham Mäns on och Ola Olsson, i fräga om deras anklagande för nordet ä Hans Akesson i Kullåkra. å Ifrägavsrande häktade personer arbetade under ett var veckors tid hos bonden Sone Olsson i Kualläkra, inder hvilken tid de fingo hos den sedermera mörlade undantagsmannen förtära sina måltider af medörd kost, derundör de aldrig bjödo Haus Åkesson ränvin, förr än aftonen före mordgerningeö, då aretet hos bonden afslutades och då Abrakam med enrägenhet förmådde Hans att intaga flera supar bränvin. Äfven Hans gamla hustru bjöds; men hom neade. Samma dag hade Abraham för första gången aträdt i det gamla undantagsfolkets lila kök, derirän en trappa leder till vinden. Han gjorde sig äende med att söka gumman, för att, som han uppsifver, betala hennesen liten skuld, men bade likväl ogenting att säga henne, utan säg sig endast omring. Natten derefter inträdde mördarne genom det illa vindsfönstret, nedgingo genom köket och inkom no i stugan, der, efter Olas bekännelse, Abraham ned flera knifstygn mördade den gamle undantagsnannen. hvilken, under det den förfärliga gerningenr dröfvades, hölls af Ola fast öfver bröstet. I dagingen på söndagsmorgonen syntes spår efter två peroner pä den efter regn väta vägen frän Kulläkra ärd till Mörtjuk, der de anklagade bodde och der fven Ola fanns sofvande kl. 9—10 söndags f. m. å söndags e. m. och måndags f. m. hade Abrahams ustru varit sysselsatt med tvättning och bykning af vigdånens byxor; men länsmannen hade icke framforIrat -klädespersedeln förr än påföljande tisdagen, dä tbraham häktades. Då de ifrägavarande byxorna edan synades -på tinget, visade de sig väl fläckiga, nen om det var-ef-blod kunde ej utrönas. Deremot yntes på Olas linnebyxor fina och klara stänkfläckar fter blod, vid upptäckten hvaraf Ola visade förlägenvet och lemnade olika uppgifter om deras tillkomst. Misstankan att de häktade blifvit legde eller intalade f Sones hustru ett afdagataga den gamle undantagsnannen är allmän och har blifvit föranledd, dels af len unga hustruns ofta upprepade hot och yttrade vitterhet-mot undantagsmannen, dels af hans under !V, ärs tid före mordet till särskilde personer uttaade fruktan och förutsägelse, att man skulle afhända onom lifvet på föranstaltande af Sones hustru, som örde befälet öfver bäde man och tjenare. Som sagdi ir, har den ene mördaren bekänt; men den andre, Wbraham, nekar härdnacradt och läter ingenting, wvarken själasörjarens ömma uppmaningar eller det dömda fängelset i mörk cell, beveka sig. Han är all, som den knif, hvarmed mordet föröfvades. Den ga bondhustrun sitter visserligen häktad i häradsängelset; men såsom sjuk har hon undgått att blifa tränsporterad till cellfängelset i Carlskrona, der ion snart genom föngpredikantens och fårgelsedirekörensgnitiska bemödanden kunde bringas; till yppane ot de närmaste omständigheterna, som föranledt nordet,