Aftonbladet – 4 december 1852, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSARER, Klädeskramhandlaren Arehn, i hvars salubod den ena af de dessa dagar så mycket omtalta konfiskationerna af färdiggjorda kläder verkställts, har i dag, i likhet med hvad hr Thalin förut för sin del påyrkat, hos öfverstäthällareembetet begärt handräckning att äterfå det i beslag tagna godset. Polismästaren förklarade att stadsfiskalen Mellbin skulle nästa mändag höras öfver denna anhällan. I anseende till den stora uppmärksamhet som berörde konfiskationsmäl väckt, skola vi framdeles söka att derföre lemna så fullständiga redogörelser, som utrymmet tillåter, samt intaga de å ömse sidor vexlade skrifter. — Säsom i går omnämndes rörande ransakningen med skomakaremästaren Petter Lundell, kan man förmoda att de vunna upplysningarne skola föranleda till upptäckt att ban varit delaktig uti den djerfra stöldy som sistl: är föröfvades hos löjtnant Schulz vid Appelbergsgatan.. Numera allmänna arbetsfånger Ahlstedt. äfvensom Lundell ha varit tilltalade. för denna stöld, men icke det ringaste af detstulna silfret m. m. har kunnat anträftas. . Handlanden Hofgren, som i gär hördes uti poliskammaren; berätfade att Lundell för nägon tid sedan uti hans salubod-skrutit öfver att han jemte Ahlstedt föröfvat ofvannämnde stöld, men hade de gätt fria ehuru ransakningen inför Rädhusrättens 6:e afdelning fortgått under 16 rättegångsdagar. Lundell hade gifvit-stadssoldaten, som uti Poliskammarens förmak bevakade Ahlstedt, 1 rdr och derföre fått samtala med Ahlstedt, hvarvid de öfverenskommit om hvad de inför domstolen skulle uppgifva i afseende på deras vistande den tid dä stölden föröfvades. Lundell, som var ä fri fot, hadej styrt. om att vittnen skulle kunna intyga sanningsenligheten af uppgifterna. . Hans gesäller hade den omförmälda qvällen varit sä äruckna, att de gerna inför domstolen kunnat intyga hvad som helst rörande tiden då Ahlstedt samma qväll varit hemma i sin bostad. Silfret hade Lundell sält till en guldsmed Lilja. Bodkarlen Märd, som varit närvarande då Lundell afgifvit denna berättelse, vitsordade till alla delar hr Hofgrens uppgift. Lundell blef nu af polismäsiaren gjord uppmärksam på, att brott vanligen förr eller sednare upptäckes, och uppmanades derföre Lundell att nu erkänna sin delaktighet uti nämnde stöld; men han förnekade att ha till Hofgren afgifvit nögot erkännande, utan endast omtalat för honom hvad som stätt i tidningarner. Handlingarne uti deita mål skulle reqvireras och ny undersökning om stölden företagas, Derefter tillfrägades Lundell om orssken hvarföre han lätit omändra en paletå som han, dagen efter det han blifvit egare till densamma, försält till sin gesäll Malmström, hvilken rock M., samma dag L. blifvit häktad, pantsatt ä assistansen; Lundell sva rade att han tillbytt sig paletäen af en person som uppgllvit sig vara bandlande från Piteå och endast lätit sätta nya knappar uti densamma. Paletäen förmödas vara stulen i Piteä, hvarföre skrifvelse dit skulle afgä. . Lundell, som i flera är umgåtts med straffade personer, misstänkes äfven att ha emottsgit det silfver hvilket nyligen stals ä Ludvigsberg. Genom vaktmästarens vid rädsushäktet brottsliga förfarande att gevast efter det Lundell häktades gifva: hustrun under rättelse derom, har allt tjufgods, som förmodas varit i L:s förvar, försvunnit. Ransakningea uppsköts och Lundell äterfördes i häkte. — Stadsfiskalen Mellbin bade ätalat kryddkramhandlaren Malmånderföresatt han uti sind salubod i Jakobs Bergsgränd, haft svafvelsticksbuntar förvarade i disklädan och icke, säsom föreskrifvet är, uti en blecklåda. Trenne af hr Mellbins dagliga vittnen ;