Aftonbladet – 4 december 1852, sida 1

hemta rakvatten åt sin herre. Om jag vore hennes masser, skulle jag minsann tyga till henne värre än hön är.o Det vore då ändtligen rakt omöjligt, sade Dinah. Hennes rygg är så genompiskad och svullen, att hon aldrig kan få igen klädningen öfver den.n Jag tycker att sådant der patrask icke borde få gå omkring :7bättre hus, sade miss Jana. yHvad tycker ni, herr S:t Clare? sade hon, behagsjukt sneglande på Adolf. Jag. får nämna, att bland andra saker som Adolf tillegnade sig af sin herres egendom, var äfven hans namn och titel; och att den benämning hvarunder Adolf gick och gällde i de kulörta sällskapskretsarna i NewOrleans var munsjör, mossjö eller herr S:t Clare. Jag är fullkomligt af er tanke, miss Benoinr, sade Adolfs : Benoir var Maria S:t Clares familjnarn, och Jana var en af hennes pigor. Törs jag fråga, miss Benoir, om de der örhängena skola lysa på balen i morgon natt? De äro i sanning charmanta. Hvad de karlarna kunna vara oförsynta!, sade Jana, och svängde på sitt täcka hufvud så att örhängena började dingla igen. Jag skall inte dansa med er, herr S:t Clare, på hela qvällen, om ni kommer och gör mig fera sådana der indiskreta frågor.n Ack, aldrig kan ni vara så grym! Jag var så hieskligt nyfiken att få veta, om ni kommer i er blåa tarlatan, sade Adolf. Hvad står på?. sade Rosa, en näpen, liten qvadroon, som köm trippandes utför trappan i detta ögonblick. Ack jo, herr S:t Clare är så oförskämd. På min heder., sade Adolf, jag vill låta miss Rosa fälla domen.n ä : ,Jag vet att han alltid är en retbiggen, sade Rosa, i det hon satte sin lilla fot i den täckaste position och sög försmädligt på Adolf. Han gör mig alltid så ond på honom.n AR Ack, mina damer, ni skola säkert krossa mitt hjerta i kompani en vacker dag!, sade Adöif. Någon morgon skall man finna mig död i min sängy och det skolen ni hafva på ert samvete.n