Aftonbladet – 4 december 1852, sida 1

sade en liten nätt kammarjungfru af quadroon-racen, i det hon lät ett par korall-örhängen dingla, Du kan väl komma så långt du. ock, med tiden. Skulle just fägna mig-att se dig deran; du skulle vara glad då att få dig en tår att dränka dina sorger i., Se så, Prue, gade Dinah, låt oss se dina bakelser. Här är missis som köper demax Miss Ophelia valde ut ett par dussin. Det ligger några biljetter i den söndriga krukan deruppe på spiselkanten, sade. Dinah, Klif upp, Jake, och tag ned dem. Biljetter — hvad vill det säga?s sade miss Ophelia. Vi köpa biljetter af hennes masser, och hon ger oss bakelser för dem., sOch så räkna de mina pengar och mina biljetter när jag kommer hem, för att se om det är riktigt; och är det icke riktigt, så piska de mig halfdöd. Lagom åt dig,, sade den näpna kammarjungfrun, när du tar deras pengar för att supa dig full. Se det är hvad hon gör, missgis. sOch det är hvad jag vill göra — kan inte lefva på annat sätt, — supa, och glömma mitt elände.n Du är bra gemen och bra oförnuftig,, sade miss Ophelia, att stjäla din husbondes penningar för att göra dig sjelf till ett osjäligt kreatur. Kan nog vara sant och riktigt det, missis; men jag vill göra det, — ja vill jag så. O min Gud! Jag önskar jag vore död — ja gör jag så, — och befriad från mitt eländel . Det gamla kräket reste sig långsamt och mödosamt, aoch satte åter korgen på bufvudet; men innan hon aflögsnade sig kastade hon en blick på quadroonflickan, som ännu stod och lekte med sina örhängen. Du tycker du är mycket finurlig med de der, och knycker på näsan och ser en ann fattig stackare öfver axeln. Nå nå, vänta mig, — du kan väl komma att upplefva den dagen, då du blir ett gammalt utslitet skrälle som jag. Hoppas till Gud du dot får, ja gör jag så; få se om du då icke super — super — super, du sjelf, som en kaja; och lagom åt dig just! . Uff! Otäcka gamla krittur!, sade Adolf, som kom att