Aftonbladet – 4 december 1852, sida 1

ligt att bibringa honom något klart bogTenp om egande rätt, eller lära honom inse att hans husbondes egodelar e äro hans egna i fall han kan komma åt dem. För min de förmår jag ej inse, huru de skulle kunna vara ärliga. Ei sådan persedel som Tom här, är — ett moraliskt: under verk I Detta är alldeles för hiskligt! sade miss Ophelia J borden blygas för er sjelfvals : Jag vet ej just hvad jag skall säga om den saken. V äro åtminstone i godt sällskap i det afseendet, sade S: Clare, såsom de, hvilka vandra den breda vägen, ge menligen äro. Betrakta de höga och de låga i hela verk den, — öfverallt samma historia: den lägre klassen ut sliten till kropp, själ och ande för den högres bästa skull. Så är det i England, så är det öfverallt; och emellertid reser sig hela kristenheten såsom en man, mec dygdig harm, för det vi göra samma saker på en smul: olika sätt med dem.n Det.är icke så i Vermont.s Nå ja, i Nya England, och i de fria Staterna, så står det bättre till än hos oss, det medger jag. Men de ringer till middagen; låtom oss nu för en stund lägg: rr våra sektfördomar och i. fred och rolighet gå til bords. Då miss Ophelia kom i köket något senare på aftonen skreko några af de svarta barnungarna: hej, sc ler kommer gamla Prue och grymtar hvart hon går, som non alltid göra En högväxt, ebenholts-färgad qvinna inträdde i köset, bärande på sitt hufvud en korg med färska bakeljer och pepparkakor. Se Prue, är du ändtligen här!, sade Dinah, Prue hade ett eget argt utseende; och en sträf, vresig öst. Hon nedsatte sin korg, kastade sig ned på golf ret, stödde armbågarna mot sina knän och sade: Gud gifve jag vore död!a ,Hvarför önskar du dig döden? sade miss Ophelia, Då vore jag mitt elände qvitt, sade gumman. vreigt, utan att lyfta sina ögon från golfvet. Ja hvarför skall du supa dig full och stjäla då?)