Aftonbladet – 3 december 1852, sida 1

Min dyra kusin, ni måste veta, en gång för alla, at vi slafherrar äro indelade i tvenne klasser: förtryckare och förtryckta. Vi som äro godhjertade och hata sträng. het, måste göra oss beredda på en god del olägenheter Om vi vilja hålla ett slamsigt, okunnigt löst följe för vå fördels skull, så måste vi ock underkasta oss följderna Några sällsynta exempel har jag sett på personer, hvilka. genom en medfödd takt, kunna åstadkomma ordning och skick utan stränghet; men jag är ieke en af dem — och derför har jag längesedan tagit mitt parti, att låta sakerna gå som de gå. Jag vill ej låta sönderpiskade fattiga kräken, och det veta de — och sålunda veta de också att de ha makten i sina händer., Men att ingenting skall ha sin -tid, ingenting sin plats, allt utan tecken till ordning på detta tåpiga vis?, Min dyra kusin Ophelia, j godt folk der uppe i norden sätten ett utomordentligt värde på tiden! Men hvad Herrans namn är tiden värd för en menniska, som har lubbelt mer deraf än han vet hvad han skall göra af? dvad nu ordning och skick beträffar, så, der intet annat ir att göra än att sträcka sig i soffan och läsa i en bok, vetyder det verkligen föga om frukost eller middag blir ärdig en timme förr eller sednare. Der kommer nu samla Dinah med en ypperlig middag — sköldpadd-s ioppa, ragout, stekt fogel, glacepuding, dessert, och allt let der — och hon skapar den ur kaos och.den gamla atten, der nere i köket. Det ligger verkligen något sulimt i hennes sätt att gå till väga. Men himmel! Om i skulle gå dit ned, och se allt rökande och squilpande ch sqvalpande, och sliskande och slaskande med hela ilagningen,; så skulle vi aldrig kunna äta en bit mer! lin goda kusin, tag er fri från detta elände! Det är värre n en katolsk botgöring och gör ej mera gagn. Nikomner endast att förlora humöret, och göra Dinah rakt toig. Låt henne hållas på sitt vis., Men Augustin, du vet ej i hvad skick jag funnit allting. Vet jag inte? Vet jag inte att brödkaflen ligger unler hennes säng, och muskotrefjernet i hennes ficka bredid tobakskardusen — att det fins sextiofem särskilda ockerdosor, en i hvarje vrå i huset — att hon tvättar iskarna den ena dagen med en-damastduk, och den anra med ett stycke af en gammal underkjol? -Men sumnan är, att hon lagar de läckraste middagar, kokar ett pperligt kaffe, och ni måste bedömma henne på samma is som man bedömmer bjeltar och statsmän, efter henes framgångar.r (Forts.)