Aftonbladet – 3 december 1852, sida 1

i det hennes vrede började taga öfverhanden öfver hennes ege vördnadsfulla sätt; ;hvad förstå sig ladies på sådana affärder, det skulle jag just vilja veta? Jag undrar när masser skulle få sin middag, om jag skulle ligga och skura och tvätta diskar? Såna ord har aldrig miss Mari sagt mig., Hvad är det för lökar här? Woja mig, de der lökarna! Ja jag lade dit dem, trör jag. Skulle ha dem till ragouten i dag. Glömde att jag lagt dem i den der gamla flanellströjan. Miss Ophelia lyftade på de söndriga kryddstrutarna. Ack, om missis ville låta bli och röra de der! Jag behöfver ha mina saker der jag vet att jag kan få rätt på demv, sade Dinah temligen beslutsamt. Men du behöfver ej de der hålen i påsarna.n De äro så viga för att få ut det man behöfver, sade Dinah. : Men du ser det rinner ut i lådan.s Ja det tror jag, när missis tummar och fubblar med dem, så skall det väl rinna ut. Se hvad missis spillt ut der,,. sade Dinah och närmade sig med förtretlig uppsyn. Om missis bara ville gå sin väg tills min stöketid stundar, så skall hon sedan få se allt i ordning. Men jag kan ej göra någonting när en lady står öfver mig. Hva Sam, ger du barnungen socker ur söckerskålen? Jag skall lära dig jag! Jag tänker gå igenom hela köket, och jag tänker ställa allt i ordning, en gång för alla, Dinah; och sedan väntar jag mig att du håller det så.n Woja mig, miss Phelia, inte höfves det en lady att hålla på med sådant! Aldrig i mina dägar såg jag en lady befatta sig med såna saker; hvarken min gamla missis eller miss Mari gjorde nånsin på det viset, och gu jag begriper hvad det skall tjena till.s Och Dinah spatserade förtörnad omkring, under det miss Ophelia uppstaplade och sorterade högar af fat och tallrickar, tömde väl ett dussin små koppar med socker uti en stor sockerlåda, sorterade. bordsdukar, serveter och handdukar, tvättande, sköljande, torkande och ordnande med egna hänek rg med en -hast och färdighet som slog Dinah med apnad. Store Gud! är det på det viset som ladies der norrut hållas, så äro de inga rigtiga ladies hellers, hyiskade hon. åt några af sina underordnade. Jag häller: mina saker så ordentligt som trots någon, när min stöketid kommer; men jag tackar alls inte för att ladies komm,